Sopor är inte allt i livet

Stockholmsalliansen i Stadshuset har en stark miljöprofil med en politik som har gjort Stockholm till en internationell förebild. Det är utmärkt. Det är också utmärkt att politiken har präglats av ett pragmatiskt nyttoperspektiv och inte av miljöfundamentalism.

Tyvärr verkar det som om Alliansen är i färd att lägga om kursen.

Tänket kring Norra Djurgårdsstaden är ett exempel.

Ett annat är den nya matavfallspolitiken signerad miljöborgarrådet Per Ankarsjö (C), som till skillnad från tidigare nu också ska riktas mot privathushållen – och inte bara mot storköken. Syftet är att öka tillgången av biogas.

Jag skulle vilja se kalkylen.

I dagsläget bränns privathushållens matavfall och omvandlas till energi. Det kommer att kosta för fastighetsägare och bostadsrättsföreningar att installera anläggningar för matavfallshanteringen  eller hade Ankarsjö tänkt sig att betala själv – med skattebetalarnas pengar.

Lägg därtill den kostnad i tid och trivsel som det innebär för stockholmarna att hålla på och gegga med rester, ursköljda mjölkpaket, och jag vet inte allt. Jag vill inte ens tänka på det.

Miljöborgarrådet levererar en politik för dem som tycker att det där med sopor är livet. Kanske borde Södermalmsbon Ankarsjö byta till Miljöpartiet.

Alternativt kan han ju börja med att se till att återvinningssystemet med gröna igloos fungerar, i stället för att de som nu bidrar till nedskräpningen av Stockholm.