Steve Jobs 1955-2011

Med anledning av Steve Jobs bortgång återpublicerar vi ledaren om honom från 26 augusti.

Han har över 230 patenterade uppfinningar bakom sig och en officiell årslön på en dollar. Han har förändrat hur vi talar i telefon, lyssnar på musik och kommunicerar med varandra. Steve Jobs är en av den internationella affärsvärldens verkliga giganter – och särlingar. Det är ingen okomplicerad bild som den svårt sjuke Jobs lämnar efter sig, när han nu slutar som vd för Apple. Å ena sidan är han en av mycket få affärsmän som har verkliga fans. Folk köar i dagar för att höra honom tala, och den fascination med vilken han och hans produkter betraktas är stundtals kultliknande. Å andra sidan har han ett rykte som oberäknelig och kolerisk, stundtals osammanhängande och rent av paranoid. Den interna kulturen på Apple sägs vara 1984-liknande.

Enligt flera Jobs-kännare är det dock hans udda personlighet som ligger till grund för en stor del av hans enorma framgångar. Psykiatrikern Michael Maccoby beskrev för ett par år sedan Jobs som en ”produktiv narcissist”, en person så övertygad om sin egen förmåga att utveckla produkter att han inte bryr sig om vad konsumenterna efterfrågar – eftersom de inte rimligen kan veta det lika väl som han. Jobs karriär har inte varit spikrak. 1985 kastades han ut från Apple, företaget han var med om att starta. I stället satsade han på ett eget datorföretag, NeXT, vars datorer aldrig riktigt slog igenom, men som ändå skulle komma att spela viss roll för den framtida produktutvecklingen. Men om Jobs klarade sig sämre utan Apple, var Apple utan Jobs inte heller någon framgångssaga. Tio år efter den uppslitande skilsmässan plågades företaget av felsatsningar, förluster och fallande aktiekurser. Återtåget inleddes 1996, när Apple köpte upp NeXT och därmed fick tillbaka Steve Jobs. Resten är näringslivshistoria, kryddad med namn som iMac, iPod, iPhone och iPad.

Historien om Steve Jobs och hans skapelser säger något om vilken betydelse enskilda personer kan få. Jobs, Bill Gates och de andra så kallade Silicon Valley-piraterna har bidragit till bygget av en helt datorbaserad infrastruktur. Dess kommersiella kraft är enorm, men spelar även roll på högsta politiska nivå. Presidentvalet 2008 blev det första riktiga nätvalet, på samma sätt som valet 1932 blev genombrottet för radion som politiskt redskap. Twitter-grundaren Jack Dorsey är måhända inget jättekänt namn i arabvärlden, men för den massrörelse som nu utmanar regionens insuttna despoter är hans produkt ett viktigt redskap för informationsspridning och opinionsbildning.

Varje samhälle gör därför bäst i att värna sina genier, innovatörer och entreprenörer. Utbildningsminister Jan Björklunds elitsatsningar kan ses i det ljuset, som ett välkommet och välgrundat brott med den gamla jantementaliteten. Men det bör samtidigt sägas att Steve Jobs faktiskt hoppade av sina studier, och istället gick en kurs i kalligrafi – ett beslut som han nu räknar som ett av sina viktigaste. Det är inte alltid de rakaste vägarna som är de bästa. När Jobs på åttiotalet köpte Pixar av George Lucas, gav det inte någon omedelbar utdelning. Det var först långt senare som de kufiska Pixar-teknikernas kungstanke – att man kunde göra tecknad film med datorer – fick det erkännande den förtjänade. Att värna genier handlar alltså om mer än enbart bra skolor. Ibland kan det betyda något så enkelt som att erbjuda svängrum.

Den tillåtande attityden i Silicon Valley har antagligen, vid sidan av försvarsindustrins många beställningar, varit en av de viktigaste faktorerna bakom de tekniska revolutioner som har fötts där. Det är en viktig läxa, för alla oavsett politisk hemvist. Vi vet inte var framtidens tekniska, medicinska och ekonomiska revolutionärer kommer att födas och växa upp. Men vi vet att de kommer, och att vi behöver dem.