”Man bedöms annorlunda för att man är kvinna”

När Madeleine Albright fick frågan hur det var att vara kvinnlig utrikesminister förklarade hon att hon inte kunde svara på det eftersom hon aldrig varit manlig utrikesminister.

I gårdagens Agenda kunde både Mona Sahlin och Maud Olofsson däremot berätta att de visste allt om skillnaden mellan att vara man och kvinna på deras respektive poster.

Jag har all respekt för såväl Albrights som Olofssons och Sahlins svar, men journalisterna som vid båda tillfällena ställde frågorna gör mig fundersam. Är inte utgångspunkten för själva frågeställningen att män och kvinnor är väsensskilda och tillhör två homogena kollektiv? Det vill säga att män är si och kvinnor är så och givet detta måste de också uppleva ministeruppdrag helt olika.

När Albright, Sahlin och Olofsson, för att välja några med helt olika politiska uppdrag ;), betraktas som personer kommer frågeställningen om hur det är att vara kvinna på olika poster, också vara obsolet. (Då kommer vi också slippa höra nyhetsinslag om statsministrar respektive kvinnliga statsministrar.)

That will be the day!