GOP-debatt utan solklar vinnare

Med närmare 15 miljoner amerikaner arbetslösa, och med ett nettotillskott av noll (0) nya jobb i augusti, var det kanske inte helt oväntat att nattens republikanska primärvalsdebatt skulle komma att handla om jobben. Med Texasguvernören Rick Perry närvarande för första gången fick tittarna äntligen se kamp mellan de två stora namnen i valrörelsen, utöver Perry även Massachusetts förre guvernör Mitt Romney.

Det märks att det börjar bli allvar nu. Den här debatten var piggare och tuffare än den förra, som i sin tur var betydligt vassare än den ganska sömniga tillställning som vi bjöds på i juni. De kandidater som hittills inte har gjort bra ifrån sig har nu spottat upp sig betydligt. Diskussionerna kretsar kring dagspolitik, snarare än som tidigare kring filosofi. Debattörerna behöver inte längre några närmare presentationer.

Hela debatten kan, och bör, ses här. Men för den som inte har 105 minuter på sig följer en liten gradering av kandidaternas insatser:

Mitt Romney borde vara stressad över att hans särställning i primärvalet så snabbt har urholkats av Rick Perrys framfart. Men i så fall är han väldigt bra på att dölja det. I stället för att ducka undan anklagelserna mot det sjukvårdssystem som han införde i Massachusetts, försvarar han det och gör ett relativt övertygande intryck. Hamrar på om sin gedigna bakgrund som affärsman ”i den riktiga ekonomin” och skjuter främst in sig på Barack Obama, snarare än på partikamraterna. Den inledande duellen med Perry om vem som har varit bäst på att skapa flest jobb klarade han utmärkt, trots att Perry på papperet är helt överlägsen på denna punkt. Betyg: 4

Rick Perry hade allas, verkligen allas, ögon på sig i natt. Under förra debatten svävade hans ande över scenen. Men nu är han alltså en formell kandidat och närvarande på riktigt. Och alla är nyfikna på hur han ter sig i ett nationellt sammanhang. Statsman eller cowboy? Han skötte sig överlag bra, men glänste inte. Han är en habil debattör, men saknar den rutin som regelbundna debattframträdanden ger. Till hans fördel talar att han är hemma i de frågeställningar som dominerar valrörelsen. Men han förefaller mindre intellektuellt rörlig än både Romney och Barack Obama – vilket förvisso inte nödvändigtvis är en nackdel. Dock kan hans hårda ord om det amerikanska pensionssystemet bli ett rejält problem för honom längre fram. Romney kommer att jaga honom med blåslampa under månaderna som kommer. Betyg: 3+

Ron Paul, den libertarianska fyrbåken, sticker inte längre ut på samma sätt. Han är inte längre ensam om att tala om att ta hem trupper från Afghanistan, och hans uppfattningar om en slimmad ekonomisk politik delas i princip av de övriga. Det förlorar han på, även om det samtidigt visar vilket inflytande han har haft på de gångna årens debatt. Paul är en intellektuell politikertyp, och sånt gör sig inte alltid bra i debatter. Så ej heller i natt. Men han har tillräckligt starkt stöd för att hänga med ett bra tag till, vilket tvingar de övriga kandidaterna att förhålla sig till honom. Betyg: 2

Newt Gingrich, en gång mäktig talman i Representanthuset, har inte rosat den republikanska marknaden på senare tid. Han återkommer hela tiden till hur han röstade i olika frågor under Reagan-Bush-Clinton-åren, och det fungerar illa i en valrörelse som i mångt och mycket är en uppgörelse med det gamla gardet. Dessutom envisas han med att vara grinig mot debattledarna. Inga frågor tycks passa honom, och det ger ett ofräscht intryck. Lite synd är det, eftersom Gingrich rent intellektuellt är en kapabel person. Hans ålder är egentligen inget problem, men hans brist på fräschör är det. Skötte sig visserligen bättre i natt än i de tidigare debatterna, men det säger å andra sidan inte jättemycket. Betyg: 2

Michele Bachmann inledde primärvalrörelsen starkt, inte minst tack vare entusiastiskt stöd från Tea party-rörelsen. Men vid sidan av Romney är hon den som har drabbats hårdast av Rick Perrys inträde på scenen. I natt försökte hon sig på en lite mer lågmäld approach, utan att för den sakens skull vika ned sig i sakfrågorna. Min bedömning är att hennes stjärna nu är på väg att dala, även om hon är en duktig retoriker och skicklig debattör. Betyg: 2+

Jon Huntsman fortsätter att sticka ut med vad som möjligen skulle kunna kallas högljudd lågmäldhet. Den förre Utah-guvernören och Kina-ambassadören är mindre dogmatisk än de övriga kandidaterna, och ser till att hela tiden påminna väljarna om just detta. I de tidigare debatterna har han gett ett klent och osammanhängande intryck, men i natt var han stridslysten och väl förberedd. Hans chanser att nomineras är mycket små, men om han kan fortsätta stärka sina aktier, och om Obama lyckas bli omvald nästa år, kan han mycket väl komma att ses med blidare ögon inför 2016. Håller på att få samma roll som John McCain spelade 2000; killen som säger som det är och därför är för ärlig för att bli vald. Kommer säkert att bli Demokrat-favorit när nomineringsprocessen väl är avslutad.  Betyg: 4

Herman Cain fortsätter att kryssa lugnt genom debatterna. Hans avsaknad av politisk erfarenhet blir en styrka, eftersom han inte har något record som kan angripas. Det ger honom utrymme att nöta in sin bakgrund som framgångsrik affärsman. Har tyngd och pondus, och kan kanske hoppas på en kabinettspost om Republikanerna besegrar Obama. Betyg: 4

Rick Santorum, de moralkonservativas skyddshelgon, har hamnat rejält i skymundan genom valrörelsens stora fokus på ekonomin. Han fick inte heller särskilt mycket utrymme nu, men markerade mot de övrigas (i synnerhet Romneys) väl rigida syn på illegal invandring och gränsbevakning mot Mexico. Men Santorum är på väg ut, och det krävs nog någon med hans grad av religiositet för att hoppas på några plötsliga framgångar. Får dock ett litet plus för hyfsad debattförmåga. Betyg: 2+