Claes Arvidsson
Finländsk politik har inte precis rosat marknaden på den senaste tiden. Sexpackregeringen Katainens särkrav på säkerheter i kontanter (insatta på ett låst konto) för att ta sin del av nästa nödlån till Grekland har underblåst oron på finansmarknaderna. Det har varit varit till skada för krishanteringen och därmed också för den finländska ekonomin.
Men lånepolitiken är också ett varsel om en ny EU-politik. Alltsedan EU-inträdet har Finland konsekvent valt att vara med och i övrigt lägga krutet på ett fåtal frågor av stort nationellt intresse. Det är en politik som har tjänat Finland väl – inte minst genom att den har kunnat växlas in i inflytande i EU. Den nya politiken innebär en devalvering av landets ställning i EU.
Det är anmärkningsvärt hur lite sisu regeringen under ledning av Samlingspartiets Jyri Katainen har visat inför Sannfinländarnas anstormning mot EU och euron. Senast i riksdagen i går lät det så här från The Finns (som partiet kallar sig på engelska): ”Att Finland deltar i stödpaket förhindrar inte krisen, men ökar kännbart de finländska skattebetalarnas förluster (HBL 8/9).”
Kan man hoppas på bättring när Sannfinländarna i den senaste opinionsmätningen inte längre håller ställningen som största parti. Samlingspartiet är åter, om än knappt, störst (22,6 procent). Upp två procentenheter sedan valet.