REPLIK: Skev borgerlig bild av baltisk frihet

SvD brukar vara den intellektuellt hederligare stockholmstidningen, nu för tiden även på ledarsidan. Som fritt tänkande socialdemokrat tycker jag mig därför oftast kunna prenumerera med behållning. Men inför firandet av de baltiska ländernas 20-åriga frihet blev söndagens ledarsida (14/8) alltför Pravdalik. I ivern att måla upp borgerligt engagemang i kontrast till socialdemokratisk ovilja går man hand i hand med regeringen, som noga håller firandet för sig själv. Det är politiskt begripligt, men det är historiskt fel i sak och en osnygg sammanblandning av stat och parti.

Jag var vid den här tiden 1989-1991 internationell sekreterare för SSU. När Måndagsmötena drog igång 1991 hade vi i flera år stött och samarbetat med folkfronterna i de baltiska länderna och nya demokratiska partier i hela Sovjetunionen, till en början underjordiskt och sedan med möten som prövade och bröt perestrojkans gränser. När jag följde Berlinmurens fall 1989 på tv hemma hos folkfrontsaktiva i det sovjetiska Riga började vi ana möjligheterna.

Vi socialdemokrater välkomnade och deltog i Måndagsmötena. De borgerliga initiativtagarna kunde rimligen inte avvisa oss, även om man sällan ville att vi skulle tala och synas valåret 1991. Gunnar Hökmark vet. Han smakar nu samma medicin i Nymoderaterna.

Att beskriva utrikesminister Sten Anderssons olyckliga tvekan om rätta orden – folkrättslig ockupation eller ej – som ideologiskt i stället för diplomatiskt betingad är inte rättvist. Två skeenden är värda att minnas: S-regeringen ledde Sverige till att, som sig bör, bland de allra första erkänna Estland, Lettland och Litauen i augusti 1991. Ett faktum etablerades. Tio år tidigare var partisekreterare Andersson tillsammans med Olof Palme ansvarig för att gå i första ledet med omfattande politiskt och praktiskt stöd till Solidaritet i Polen. Det var början till slutet för Sovjetväldet.

Er bild skulle förstås ha grumlats av att nämna att Estlands intervjuade president Toomas Ilves är socialdemokrat. Jag vet att Ilves talar lika varmt om samarbetet med Göran Perssons 1996-2006 som med Carl Bildt. Ilves var då utrikesminister, S-partiledare, Europaparlamentariker och ledande i sitt och grannländernas strävan mot EU. Deras anslutning 2004 var en stor framgång för Sverige.

Det är bra att borgerligheten kan fira solidaritet över gränserna och stöd till en befrielserörelse. Låt det gärna vara en god vana.

Roger Hällhag

utrikespolitiskt sakkunnig i statsrådsberedningen 1998-2004