Samtycke till en kindpuss?

Den tyska etikettföreningen ”Knigge” som funnits sedan 1700-talet driver lobbying för att avskaffa kindpussandet på arbetsplatser i Tyskland. ”Det hör inte hemma i Tyskland – det är en sed från länder som Italien, Frankrike och Sydamerika” säger talesmannnen Hans -Michael Klein. Människor som känner sig obekväma med kindpussandet har hört av sig till föreningen och vill ha vägledning i hur man bäst bemöter en hälsningskyss som inte är välkommen. Etikettföreningens svar: en pappersskylt som talar om att man inte vill bli kindpussad kan sättas på skrivbordet.

Det låter som en storm i ett vattenglas, men liknande social förvirring uppstod också här hemma i Sverige i samband med att alternativa hälsningssätt till handskakande diskuterades för något år sedan.

Sedan kom svininfluensan och från medicinskt håll uppmanades alla att undvika att ta andra i hand utan att komplettera med handsprit. Reträtt i vad som var rätt eller fel i sociala umgänget uppstod av praktiska skäl.

Men, det är nu inte bara vuxen social samvaro som problematiseras. I Danmark har många förskolor infört förbud mot fysisk kontakt och pussar barnen emellan.

Man undrar vad problemet egentligen består i?

Att undanbe sig fysisk kontakt som inte är välkommen är en sak – att reglera människors sätt att hälsa på varandra, något helt annat. Social osäkerhet över vad som är lämpligt i en given stund kan inte policyfieras bort, snarare mildras det bäst av klädsam ödmjukhet från båda håll.

Det är svårt att inte låta bli att konstatera hur lätt hänt det är att i etikettshetsen glömma bort den väsentliga parhästen ”vett”. Rena övertramp eller övergrepp på den personliga integriteten ska förstås aldrig accepteras. Men den som i varje stund vägrar vända andra kinden till gör nog enklast i att raskt sträcka fram en hand.

Anna Rennéus-Guthrie