Somalias svält en slump?

Somalia har högsta betyg i tidskriften Foreign Policy’s årliga ”Failed States Index” – en ”topplista” över stater som anses dysfunktionella eller rentav kollapsade. Där härjar svälten värre än någon annanstans på Afrikas horn, samtidigt som det betydligt mer politiskt stabila och välfungerande självutropade Somaliland i norr istället tar emot flyktingar söderifrån.

Om man ska tro Shora Esmailian är det ändå nästan en ren tillfällighet att just Somalia drabbats extra hårt av torkan på Afrikas horn. I en text i Sydsvenskan publicerad i sektionen ”Kultur och Nöjen” (9/8) menar Esmailian att vi som pekat på dysfunktionella stater och dålig politik som en grund för svältkatastrofen på Afrikas horn cyniskt tycker att ”Afrika får skylla sig självt”.

Och visst är det lättare att svartmåla sina politiska motståndare än att diskutera sakfrågan. Men särskilt konstruktivt är det inte. Precis som jag tidigare skrivit (SvD 21/7) har begrepp som egendomsskydd och förutsättningar för tillväxt en alltför byråkratisk klang för vissa (tydligen också för Esmailian), men för svältande stater handlar sådana ord i grund och botten om mättnad, makt och oberoende.

I biståndsdebatten råder det numera konsensus om vikten av goda institutioner som avgörande för utveckling. Den som tycker att detta är irrelevant att diskutera gör inte precis de svältande någon tjänst.

Läs även Expressens Niklas Elert, som skriver bra (och som också i övrigt har haft många kloka synpunkter i diskussionen om svälten på Afrikas horn) om detta.