Det finns bra och dåliga religiösa friskolor

Avskaffa alla friskolor som drivs på ”religiösa eller etniska grunder”! Det kräver Bo Rothstein i en debattartikel i Expressen. Skälet är att Rothstein menar att alla skolor omfattas av bestämmelsen i 1 kap. 9 § regeringsformen. Enligt den gäller att ”domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet”.

Rothstein förtjänar beröm för att han argumenterar utifrån vår konstitution. Det sker alltför sällan. Utan att gå närmare in på frågan vågar jag dock påstå att Rothstein har fel. Bara för att det finns skräckexempel på religiösa friskolor som satt betyg efter lärarens relation till elevens familj (osaklighet) och diskriminerat flickor (inte beaktat allas likhet inför lagen) betyder det inte att alla fungerar så. Tvärtom är några av de bästa skolorna i Sverige religiösa friskolor.

Skräckexempel från Skolinspektionens granskningar betyder inte att alla föräldrar som väljer att sätta sina barn i en skola med morgonbön eller extra religionsundervisning därmed har valt att utlämna sina barn till den stora indoktrineringen. Det finns helt enkelt bra och dåliga religiösa friskolor, precis som det finns bra och dåliga skolor i största allmänhet. Ingen har föreslagit att vi borde avskaffa alla skolor bara för att några uppträder osakligt och diskriminerande.

För den som vill främja de medborgerliga friheter som vår regeringsform bygger på är noggrann tillståndsprövning och kvalitetskontroll vägen framåt. Inte yviga förbud.