Veckotidning med politisk analys

Efter att länge ha undrat: Var ÄR alla de där kvinnorna som kvoteringsivrarna menar har rätt till styrelseposter? Alla de som alltså skulle sitta i börsbolagens styrelser istället för en massa ”karlar”. Nu verkar det stå klart: Det måste vara tidningen Amelias prenumeranter.
Tidningen har med iver publicerat en argumentsamling för lagstiftad kvotering till börsbolagens styrelser. Låt mig gå lös:

1. Det är rättvisefråga, eftersom halva Sveriges befolkning består av kvinnor.

– För det första finns det inget som säger att varje bolagsstyrelse identiskt ska spegla landets befolkningssammansättning. En märklig tanke som även ställer frågan om vilka grupper som då ska representeras och finnas med.

– för det andra visar argumentet att Amelia svär sig till den utfallsorienterade rättvisesynen, vilket inte är helt oproblematiskt. Det innebär att man bara ser de processer som leder till numerärt lika utfall, som rättvisa. Den motsatta rättvisesynen fokuserar istället på lika rättigheter och lika process. Dvs utfallet är oviktigt och lika spelregler är det som avgör om något är rättvist eller inte.

– för det tredje kan man fråga sig om Amelias redaktion menar att deras definition av rättvisa bör speglas även i redaktionens sammansättning och om det då inte är en väldigt sned könsfördelning på nämnda redaktion. 1 av 23, dvs 4% procent är män.

2. Lönsamhet, dvs Amelia menar att lönsamheten för börsbolagen skulle öka om fler kvinnor tog plats i styrelserna.

– Detta är en seglivad myt lika ogrundad som påståendet att barnen kommer med storken. Den studie (av en managementfirma och inte en forskningsrapport) som refereras till av Amelia används flitigt. Den visar dock ingen som helst kausalitet mellan fler kvinnor i styrelser och högre vinst. (dvs att inget kan sägas visa att fler kvinnor LEDER TILL högre vinst.)

– Påståendet är lika dumt som att påstås motsatsen, att färre kvinnor skulle öka vinsten. Marknadsekonomi är ett utmärkt system för att utse bästa tänkbara ledningar avseende vinst. Marknaden är hård men rättvisa vad gäller just detta!

3. Kvinnors särskilda kompetens.

– Även detta argument förekommer i de mest skilda sammanhang och personligen ser jag det som uttryck för en särartsfeministisk syn. Om det vore så att det finns en särskild kvinnlig kompetens vore ju alla kvinnor utbytbara. Då är det ju bara att tillsätta kvinnor, vilka som helst, eftersom det är just deras kompetens som tillhörande det ena könet som gör dem lämpliga.

– Synsättet leder till slutsatsen att män är individer medan kvinnor bara är delar av ett homogent kollektiv.

4. Slöseri med kompetens att inte ha hälften kvinnor i styrelserna.

– se punkt 3.