Snabba cash i bokvärlden

En kulturkritiker vid Daily Telegraph har stämts på 700 000 kronor för en recension av en konstbok som ansågs vara ”för hätsk” och innehöll allvarliga faktafel. Turerna fram och tillbaka mellan den kanadensiska författaren Sarah Thornton och kritikern Lynn Barber i fråga har varit många sedan stämningsansökan lämnades in 2008.

Domen kommer i en tid när brittisk media som mest är i gungfly. Den uppmärksammade avlyssningsskandalen inom Murdoch-media har höjt röster inom journalistkåren om behovet av en motsvarighet till läkarnas hippokratiska ed.

Det politiska intresset för att komma tillrätta med omdömeslös mediebevakning av både kända och okända människor, är välkommet. Men i kölvattnet av en publicistisk härva som News Corp är det lätt att indignationer över dålig journalistik får oproportionerligt stora konsekvenser. Och att hela ansvarsfrågan med korruption läggs på journalister och publicister, och inte andra medaktörer (som i det engelska fallet involverade också delar av polisväsendet i London och ledde till avgångar).

Men rätt ska vara rätt. Thornton som i det aktuella fallet anses ha drabbats hårt av kritikerns svartmålning har fått upprättelse. Man undrar bara om inte tvister som dessa enklare skulle kunna lösas tidigare, och smidigare, med införda rättelser i tidningen i stället för flera års valsande i rättssystemet.

En åsiktsbaserad kritik av de fria konsterna får inte av rädsla för att göra fel, tyglas i onödan. Så länge man hyllar en författare eller konstnär löper man ingen reell risk att ifrågasättas för eventuella analytiska tillkortakommanden, även om dessa i princip kan utgöras av samma saker som när man kritiserar någon eller någonting. Det säger lite om kritikens svåra balansgång.

Den engelska mediereformeringen som pågår kommer förhoppningsvis göra journalistiken mer medveten om sin roll. Och med lite tur så kommer det inte behöva kosta två årslöner för varje kritiker som någon gång längs med sin yrkesbana gör sig skyldig till fel.

Anna Rennéus-Guthrie