Kampanjsäsong i Centern

Det är lustigt, det här med partiledarval. Figurer som tidigare varit anonyma och verkar ha fört en relativt sömning politikertillvaro träder plötsligt fram och visar sig vara jättemycket engagerade i en massa saker.

Ett aktuellt exempel: Anna-Karin Hatt var länge (o)känd som en av regeringens minst synliga ministrar. Men plötsligt hände något. Debattartiklar började dyka upp här och där, och allt fler uttalanden började leta sig in i tidningarna. Samma dag som partiledarkandidaterna presenterades av Centerpartiets valberedning skrev Hatt på DI Debatt, dagen därpå i DN. Omkring två veckor efter att Maud Olofsson meddelat sin avgång öppnade Hatt dessutom en blogg.

Och nu senast, i fredagens Expressen, var Anders W Jonsson framme med ett angrepp på allianspartnern KD. Ingen verkar tro att Jonsson har en rimlig chans att ta sig till partiledarposten, men har man blivit nominerad av valberedningen som en av tre kandidater har man väl åtminstone något slags plikt att i alla fall försöka, kan man anta. Visst är det intressant hur det politiska engagemanget plötsligt ökar när det finns chans till det spännande jobbet som partiledare? Tråkigt bara att samma glöd inte funnits där tidigare.