Vanlig dag med Gardell

Islamofobi inom HBT-rörelsen skulle vara ämnet för professor Mattias Gardells föredrag på Pridefestivalen under tisdagen. Så blev det inte. Istället höll Gardell samma föreläsning som han hållit många gånger förr. Med utgångspunkt i sin egen bok talade han om islamofobi.

Under tiden jag lyssnade slogs jag av hur Mattias Gardell på många sätt liknar Jan Myrdal. Han hyser, precis som Myrdal, en imponerande stor sakkunskap, men väljer ofta att skjuta den åt sidan till förmån för angrepp på politiska motståndare.

Det är exempelvis intressant att höra Gardell berätta om islamofobins historia, om det råder ingen tvekan. Men som talare blir han svår att ta på allvar när han raljant beskriver den danske kulturredaktören Flemming Rose som ”uppiggad av att vara yttrandefrihetshjälte i CNN”; som om Rose på något vis själv skulle ha valt att leva under hot från islamistiska grupper bara för att få sina minuter i rampljuset.

Senare radar Gardell upp några av Säpos åtgärder mot islamisk extremism och konstaterar att samma sak gör man ju inte med buddhistiska församlingar och organisationer. Kan det möjligen bero på att Säpo gör en annan hotbildsbedömning vad gäller Sveriges buddhistiska sammanhang, blir då en given motfråga. Listan över Gardellska dumheter kan göras lång. Men varför låta fakta och rimlig logik stå i vägen för en chans att raljera hit och dit och skoja med publiken? Ibland är akademiker, professorstitel till trots, förvånansvärt oakademiska.

Seminariepubliken fick alltså uppleva en helt vanlig dag med Mattias Gardell. Intet nytt under solen.