”SÅ himla typiskt karlar”

Johan Wennström, Manne Forssberg och Inti Chavez Perez intervjuas på tidningens Idag-sida om mansrollen. Det är lite trend nu att diskutera  och problematisera den. Inte mer än rättvist kan man tycka, då kvinnorollen länge fått totalfokus.

En kommentar i sammanhanget: Vem har inte hört det tröttande uttrycket ”Så himla typiskt karlar”, eller motsvarande ”Så gör alltid fruntimmer”? I båda fallen utgår man från stereotyperna som alldeles självklart blir besvärande. Vi vill ju helst ha en chans att finnas som personer och inte bara som identitetslösa delar av kvinno- eller manskollektiven. De intervjuade tycks mena att det är den gängse uppfattningen om hur  en typisk man ska vara som är problemet. De vill inte alls vara si eller så, de vill va sig själva. Självklart.

Själva diskussionen om hur män och kvinnor ska vara kan säkert vara underhållande: urmoder, mjukis- eller machoman, feminin eller maskulin etc. Dessutom kan den vara viktig i det att just stereotyper ifrågasätts, liksom idén om att det ska finnas en enda roll för män att gå in i. I bästa fall leder diskussionen också till större utrymme för våra olika personligheter och vi slipper soppas in i fack och mötas av besvärande förväntningar och fördomar.

Diskussionen är också en påminnelse om att själva idén om att det finns en facitman respektive -kvinna kan vara det ursprungliga problemet. Det är långt mer än kön som bestämmer vad vi blir för personer. En tolkning av de tre männen som intervjuas är att de helst slipper andras definitioner av vad manligt är, för att själva få fylla sina roller. Och vem vill inte ha den rätten?