Försvarets dyra klockor

Vissa varor och prylar är laddade med en känsla av lyx nästan oavsett i vilket syfte de är tänkta att användas. Andra framstår som nödvändiga i det ena sammanhanget, men nästan larviga i det andra. Så är det till exempel begripligt att amerikanska hummers med sin tyngd och kapacitet var populära militärfordon, men lite mindre begripligt varför man vill köra omkring med ett bensinslukande monster till bil i Stockholms innerstad, annat än för att demonstrera att man har råd. Till den förra kategorin hör med andra ord inte hummers. Det finns sammanhang då hummern har en plats som inte höjer ögonbryn.

Någon dylik motsvarighet för klockor verkar dock inte finnas. Åtminstone inte att döma av Ekots nyhet idag om hur försvaret köpt in dyra och exklusiva klockor till sin flygpersonal. För när myndigheter gör av med pengar och köper dyra saker är ju den underliggande nyhetsvinkeln alltid att det de gör är onödigt slöseri. Jag är dock tveksam till om någon verkligen håller med Ekot om den bedömningen. Vi talar trots allt om försvarets flygpersonal, personer som framför fordon i vilka klockor ofrånkomligen utsätts för lite andra påfrestningar än vad en klocka på en arm som styr en jeep gör.

Mycket riktigt påpekas också i inslaget att ”Kravet på klockan har varit att den ska klara de stora g-krafter som kan uppstå när Jas Gripen svänger i hög hastighet, stora temperaturskillnader och tryckförändringar och sandigt klimat som i Afghanistan.” Därtill berättas det att Försvaret efter upphandling inte valde någon av de dyraste klockorna som bestod kravspecifikationerna.

Kort sagt. Nyheten känns inte särskilt mycket som en nyhet. Försvaret har inte köpt in ett parti Louis Vuitton-väskor, liksom.

Jag är övertygad om att det finns slöseri inom Försvarsmakten värt att rapportera om, men låt oss inte förenkla och tro att en exklusiv klocka alltid bara är exklusiv. Den kan också vara nödvändig och i allra högsta grad användbar.