”Rena rekreationen” på Svartsjöanstalten

Alltså. Jag anser inte att kriminalvården ska vara kala celler och bara elände. Men jag tycker nog ändå att det bör finnas ett inbyggt incitament i det här med fängelsestraff. Ett incitament mot att begå brott och åka in, det vill säga. När vi når punkten där det tvärtom är eftersträvansvärt att hamna bakom lås och bom tycker åtminstone jag att vi har landat lite fel. Och av ett reportage i Stockholms lokaltidning Mitti Söderort/Liljeholmen att döma tangerar vi den punkten emellanåt…Reportaget handlar om anstalten Svartsjö där internerna får ägna sig åt jordbruksarbete…

”Jag har gjort 36 fängelsevistelser och Svartsjöanstalten är den bästa av alla öppna anstalter i Sverige. Det är rena rekreationen för en som lever som jag när jag är fri. Ett andningshål.

Orden kommer från Krister Nilsson, 43, från Järfälla. Han är intagen på jordbruksanstalten för sjätte eller sjunde gången.”

 

Nilsson trivs bra på Svartsjö, bättre än på andra ställen, berättar han i artikeln. Här blir han ”avslappnad i stället för att titta på väggarna och älta gamla synder”. Nilsson tycker själv att han har mognat av vistelserna på Svartsjö, men vi får också veta att han satt på Svartsjö för första gången 1987 eller 1988.

Jag vet inte jag… Det verkar ju inte hjälpa det här?