Förfasningsfrågor och fruktbara debatter

På Johan Ingerös blogg finns två intressanta och relevanta inlägg om den debatt kring boendeformer och klyftor som uppstått med anledning av Ekots inslag igår om att det bor rika människor i villorna i Bromma. Här ställer Ingerö den intressanta frågan om varför det så lätt uppstår ett ”förfall” i renodlade hyresområden, medan blandområden eller rena villa eller brf-områden inte lika lätt råkar ut för denna onda spiral.

Det är en bra fråga. Framför allt är den fruktbar, något som inte Ekots inslag från igår kan anklagas för att vara. Som Ingerö – och andra – påpekar var inslaget påfallande ytligt och nivån ytterligt låg. Inte ens det faktum att Bo Malmberg, professor i kulturgeografi samt Lena Sommestads make, bjöd lyssnarna på ”hypoteser” höjde nivån något vidare. Kanske för att hans hypoteser lät så här:

”En hypotes är att är man rik är det tråkigt att det finns fattiga människor i närheten. Då mår man sämre av att se de här fattiga, så man vill gärna bo bland andra rika. Eller också tycker man att rika människor är trevliga och ett sätt att visa att man är rik är att flytta till ett ställe där det finns många andra rika människor.”

Ja, jo. Fast… En annan hypotes är att rika har råd att köpa dyra fina som är vackra och ligger fint och därför gör det. Malmberg får ursäkta men det krävs inte mycket till professur för att begripa det sambandet. Inte heller är det särdeles intressant att fundera över. Jag kallar det verkligheten.

Däremot är det intressant att fundera över vad som bidrar till att hyresområden oftare förfaller – alldeles oavsett vilken regering vi har. Där bidrar Johan Ingerö med iakttagelser som kan leda debatten vidare till någonting mer än slentrianmässigt förfasande över alla dumma rika, de dumma klyftorna eller den dumma Alliansen.

För frånsett att förfasarna vanligen ogillar klyftor och Alliansen har jag aldrig fått grepp om vad, mer konkret, de vill göra åt en sån sak som att rika oftare bor i dyra hus. Frågar man om vi borde fördela eller kvotera bostäder, svarar de nästan alltid nej. Frågar man om de vill manipulera priserna eller hindra rika från att köpa dyra hus säger de också nej. Möjligen säger de att det behövs fler hyresrätter, men det löser ju inte det faktum att rika bor i de dyraste husen. Man skulle givetvis kunna manipulera saker och ting. Göra kusten ful eller trippla antalet flighter på Bromma Flygplats så att villapriserna i Bromma sjönk. Men, inte heller den åtgärden verkar ha några aktiva förespråkare.

Så vad vill man/de egentligen?

Jag ironiserar inte nu, det är en ärlig fråga. Är det viktiga vem som bor i de dyraste husen eller är det viktiga kvaliteten på de billigare bostäderna? För en viss segregation i var folk väljer att bo kommer det ju alltid finnas, såvida vi inte tvångskommenderar människor till olika boenden eller ser till att införa total likvärdighet.

(Förresten är många av husen i Bromma pyttesmå och helt löjligt prissatta, om du frågar en lantis som undertecknad…)