Föryngring med förhinder

En systematisk föryngring av regeringen utlovades i helgen av Kubas president Raul Castro vid kommunistpartiets kongress. Samtidig beklagade han sig, som äldre partiföreträdare så ofta gör, över bristen på ungt blod. Enligt Castro saknas det en ”reserv av välutbildade politiker” som kan ersätta dagens toppnamn, vilka – likt Castro själv – ligger på runt 70-80 år.

– Det är verkligen pinsamt att vi inte har löst det här problemet på mer än ett halvt århundrade, sade Castro.
Visst visst. Det är pinsamt. Det också. Men så går det när man vill ha all makt för sig själv, utan medtävlare. Förr eller senare sitter man där med ett parti vars medlemmar uteslutande är pensionärer och håller sin första partikongress på 14 (14!) år – och gör upptäckten att det saknas nya ansikten.

För att visa sitt engagemang införde Castro också en ny begränsningsregel för hur länge landets politiker ska få sitta kvar – två femårsperioder – och lovade att själv lyda denna regel. Det betyder att han har fem år kvar.

Själv har jag svårt att ta Castros användning av ordet politiker på allvar. Det är ett ganska missvisande uttryck för vad Kubas makthavare är och har varit. En politiker tävlar om makten och väljarnas gunst med andra politiker. Det var längesedan något sådant inträffade på Kuba, där det snarare ser ut ungefär så här.

Men det vore ack så välkommet om det någon gång tilläts hända. På riktigt, alltså.