Rädda betygen!

I dagens krönika skriver jag om den skoldebatt som blossat upp efter Jan Björklunds artikel om mer ”katederundervisning” och Maciej Zarembas reportageserie från Skolsverige. Mycket är märkligt i denna debatt, men den här gången har jag fastnat för de språkligt-ideologiska låsningarna. Säger man ord som ”mössa” eller ”kateder” ser en del av debattörskretsen rött och blir oförmögen att fortsätta med ett meningsfullt samtal.

Jag anar dock en liten ljusglimt. Under lång tid fanns en aktiv motvilja mot att skolan skulle satsa på klassisk skolkunskap, utan det var andra mer vaga och sociala mål som gällde. Men jag tycker att det där har klingat av lite grand. Den nya försvarslinjen är inte att kunskap är gammaldags, utan att kunskap förmedlas minst lika bra av fria arbetsformer med eleverna som ”forskare” och läraren som handledare som av mer tydligt lärarledd undervisning. Jag har svårt att tro på detta, men OK: Låt oss testa. Om ”forskarna” lär sig mer än de undervisade eleverna så kan vi fortsätta med forskandet, annars är det hög tid för förändring. Mät och lär!

Men detta kräver i sin tur att utvärdering och uppföljning fungerar som de ska. Det måste göras prov. Proven måste rättas av andra än elevernas egna lärare. Betygsnivåerna måste harmoniera med provresultaten. Här är det fortfarande illa ställt, den nya Skolinspektionen till tros. Skolor använder betyg som konkurrensmedel och värnar inte betygssystemets integritet. Detta måste omedelbart ändras. Jag refererar till en artikel i nya Axess, men den verkar inte finnas tillgänglig på nätet ännu. Denna artikel av Magnus Henrekson och Jonas Vlachos gör dock ungefär samma viktiga poänger.