Gustaf Almkvist
I dag träder förbudet mot heltäckande slöja (burka eller niqab) i kraft i Frankrike. Inte minst därför skriver jag idag på ledarsidan om de populistiska tendenser som landets president Sarkozy odlat alltmer de senaste åren. I samband med förbudets ikraftträdande har bland andra två kvinnor i niqab gripits (för den franskspråkige: Le Monde, Le Figaro). Motiveringen var dock att de deltagit i en otillåten demonstration mot förbudet utanför Notre-Dame i Paris.
Det finns flera anledningar att vända sig mot att kvinnor bär heltäckande slöja. Att kvinnan, men inte mannen, ska behöva skyla sig är ett uttryck för ett samhälle som vi med rätta har lämnat bakom oss. Det ligger också något i vad Jesús Alcalá hävdade i debatten om burkaförbud i SvD i höstas: att människor inte kan mötas som individer om man inte visar sitt ansikte, även om det möjligen kan invändas att det öppna samhället är en mer komplex fråga än så. Dessutom finns det onekligen en hel del identifieringsproblem om människor inte visar ansiktet.
Men det hindrar inte att det finns starka argument mot ett generellt förbud av den typ som nu har införts i Frankrike. Att något är tillåtet är inte samma sak som att det är bra. En god princip är nämligen att staten bara ska kriminalisera de mest klandervärda gärningarna, och enbart om det inte finns mindre ingripande sätt att komma tillrätta med problemet. Det är minst sagt tveksamt om problemet verkligen är av en sådan dignitet när det endast rör sig om runt 2000 kvinnor i Frankrike, som har 60 miljoner invånare. Vill man att kvinnor inte ska bära slöja finns det betydligt bättre sätt att föra ut budskapet: genom mötet med den kultur som menar att heltäckande slöja är någonting dåligt.
Man ska inte heller glömma den nära kopplingen mellan klädvalet och religiös tro. Även om det finns gränser för vilken respekt ett samhälle bör visa för mer extrema religiösa yttringar – och att bära heltäckande slöja tangerar gränsen – går det inte att bortse från att skyddet för människors religion och de uttryck den tar sig är grundläggande i just det öppna samhälle som vänder sig mot slöjan.
Det finns situationer då det är fullt rimligt att förbjuda vissa sätt att klä sig. Det är heller ingen bra idé att tillåta den som har en offentlig roll, såsom lärare eller polis, att bära vad som helst. Men att generellt förbjuda privatpersoner att klä sig på ett visst sätt i det offentliga rummet är att gå för långt. Det är en kraftig inskränkning i människors frihet för att komma tillrätta med ett problem som inte är särskilt stort och som bättre hanteras på andra sätt.
I just den här frågan föregicks det franska beslutet av en lång debatt, där många åsikter bröts. Beslutet kan därför knappast klandras för att vara populistiskt eller oöverlagt. Att ett förbud införs i Frankrike har också sin särskilda bakgrund. Betydelsen av att det offentliga är strikt åtskilt från det religiösa är mycket central för den franska republikanska identiteten. Men det är ändå fel väg att gå. Sverige bör i vart fall inte följa efter.