REPLIK från M: Så tänker vi om mobilen i bilen

Precis som SvD skriver i sin ledare den 6 april har bristen på förbud i Sverige sällan varit ett problem. Risken har snarare varit att diverse förbud och påbud i stället blivit kontraproduktiva i en allmän välvilja att lagstifta bort allsköns problem med särlagstiftningar. Riksdagens Trafikutskott har nu fattat beslut om ett tillkännagivande, där Regeringen ska se över all relevant forskning och återkomma under 2012 med åtgärder som kan erfordras kring mobiltelefoni och körning.

Samtidigt är det är smått ironiskt att Sverige nu lyfts fram som ett trafiksäkerhetens lågvattenmärke. Sverige är förvisso ett av få länder i Europa som inte har särlagstiftning om mobiltelefoner. Samtidigt rankas Sverige som ett av världens trafiksäkraste länder i världen, med exempelvis lägst antal döda på vägarna i relationen till befolkningens storlek.

Forskningen på området får bedömas som minst sagt oenig och forskarna har haft svårt att enas om vad som är eller inte är distraherande och därmed per definition trafikfarligt. Samtidigt har det aldrig så vitt vi känner till rekommenderats att prata i mobiltelefon eller spela Angry Birds på telefonen samtidigt som man kör bil. Det går inte att lagstifta om att människor alltid skall agera ansvarsfullt och aldrig göra fel. Att försöka lagstifta bort människors eget ansvar har sällan fungerat väl. Dock har en riskutbildning tillförts körskolorna för att ännu tydligare medvetandegöra riskfaktorer bland nya bilförare.
Sedan länge har Moderaterna haft en hållning om att trafikbrottslagen 1951:649 – utan att lyfta fram mobiltelefonen enskilt – varit tillräcklig och gett polisen möjlighet att ingripa. I förarbetet till den reviderade lagstiftningen som genomfördes 1994 lyftes särskilt medvetet risktagande fram som en faktor att beakta som vårdslöshet i trafik.

Samtidigt är det viktigt att vi ser mobiltelefonens särskilda ställning som ett distraktionsmoment i samband med körning. Och att vi nu ser över forskning och lagstiftning i syfte att ytterligare stärka trafiksäkerheten. Men lagstiftningen kan inte ivras fram enbart med hjärtat utan vi måste beakta både hjärta och hjärna innan vi landar i konkreta förslag. Många tekniska lösningar till bilar syftar dessutom till att öka säkerheten och hjälpa föraren i olika situationer som kan uppstå i trafiken.

Vi är nu överens, över blockgränserna om att vi höjer blicken och ser på trafiksäkerheten ur ett teknikneutralt perspektiv för att inte riskera att hamna i en situation med särlagstiftning utan reell verkan. Morgondagens trafiksäkerhetslösningar kan inte baseras på gårdagens teknik. Vi måste se till helheten innan vi stiftar lagar. Regeringen ska nu se över all relevant forskning och återkomma under 2012 med åtgärder som kan erfordras.

 
Anna Kinberg Batra (M), Gruppledare i riksdagen

Jan-Evert Rådhström (M), Vice ordförande riksdagens trafikutskott