En grön kultur värd att härma

Nu meddelar Mikaela Valtersson definitivt att hon tar strid om den ena språkrörsposten i Miljöpartiet och därmed utmanar Åsa Romson. Det är, för att uttrycka det enkelt, himla trevligt att se och höra. Inte för att jag är tvärsäker i frågan om vem som är den bättre kandidaten – det får miljöpartisterna själva avgöra – men för att MP:s kultur i det här avseendet är så oerhört mycket mer vettig än vad många andra partier presterar.

Jag har sagt det förut och säger det igen. När Miljöpartiet har kongress och medlemmarna röstar fram sina språkrör så röstar de faktiskt. Omröstningen betyder något och är inte bara ett spel för gallerierna. Eller som Valtersson själv uttrycker det i Ekot:

– Många säger att man verkligen gillar att vi har en demokrati, att det är kongressen som ska avgöra den här frågan och inte en valberedning. Man vill vara med och bestämma och avgöra vilka som ska vara våra framtida språkrör.

Det låter så enkelt, rentav simpelt. Ändå är det så få partier som praktiserar detta självklara. Centerpartiet har visat ansatser i rätt riktning. Vi får se om de tar steget fullt ut.