Moderata arbetsgivare

Moderaterna behöver ta ett större ansvar som arbetsgivare, menade partisekreteraren Sofia Arkelsten i en debattartikel i SvD i helgen (19/3). Om Moderaterna som arbetsgivare talade hon även i P1:s lördagsintervju – en grillning som hon för övrigt hanterade väldigt väl.

När jag hör tal om partiers arbetsgivarskap associerar jag omedelbart till frågor som rör partiernas anställda. Det var emellertid inte vad Sofia Arkelsten menade.

Nej, Moderaterna är Det nya arbetarpartiet, har växt och blivit stora nog att tala om sig själva som ”det offentliga”. Borta är tal om ”den ofantliga sektorn”, in på arenan skrider nu pratet om ”Moderaterna som arbetsgivare”. Arkelsten skriver bland annat följande:

”Kommuner som vill vara förebilder, föregångare och attraktiva arbetsgivare bör så långt som det är möjligt erbjuda sina anställda möjligheter till heltidsarbete. Utöver att öka jämställdheten i arbetslivet skulle det även innebära goda tillväxtmöjligheter, såväl lokalt som i hela landet. Studier visar exempelvis att EU:s tillväxt skulle kunna öka med uppemot 25–30 procent om kvinnors sysselsättningsgrad skulle stiga till samma nivå som männens. Moderaterna har i dag 93 kommunstyrelseordföranden och 9 landstingsstyrelseordföranden i landet med makt att genomföra detta.”

Alltså. Med liten satt till studier ska moderata kommunpolitiker börja anställa fler människor på heltid. Då skulle de göra inte bara landets utan även hela EU:s tillväxt en tjänst.

Frågan är om väljarna verkligen tycker att det är en kommunstyrelseordförandes uppgift att piffa till EU:s tillväxtsiffror för skattepengar. Jag tänker att alla kanske inte tycker att det är en klockren idé – särskilt inte när den kommer ifrån en politiker som inte har något ansvar för de pengar som skulle betala för kalaset, men som gärna skickar ut önskemål om hur de ansvariga ska prioritera.

Vad det hela handlar om är förstås ett moderat försök till svar på socialdemokratins refränger om ”rätt till heltid”. Men eftersom M har svårare att gå så långt som att lova allt åt alla (genom att utnämna heltiden till en rättighet) så nöjer man sig med att lova att försöka skapa en sådan verklighet genom att tjata på sina lokala förmågor att anställa ända in i kaklet.

Det moderata kommunalrådet Paul Lindquist på Lidingö bemöter Arkelsten ganska bra på sin blogg när han skriver att det är självklart att alla kommunpolitiker alltid måste ”överväga om en verksamhet kan organiseras på bättre sätt”, men att det faktiskt alltid måste vara ”kommuninvånarnas behov” som styr.

Jotack. Det är en rimlig utgångspunkt. Inte minst med tanke på att det är kommuninvånarnas plånböcker som betalar…