Som man ropar i skogen…

Under morgonen har det debattforum som kallas Twitter härjats av en smärre debatt kring ett uttalande av riksdagsledamoten Kent Ekeroth. Eller ja. Så himla mycket debatt är de nu inte. De flesta begriper att hans tweet rörande katastrofen i Japan är vansinnigt korkad, olämplig och okänslig på alla möjliga sätt. De som inte begriper det är hans partikamrater, som anstränger sig att försöka tolka vad den olycksalige Kent egentligen menade, när han skrev följande.

Naturkatastrof i New Orleans och Haiti ledde till plundring & våld. I Japan går allt lugnt och städat till. Gissa varför :)

Efter att många undrat vad karln menar har han hälsat att det självfallet handlar om att:

Japan är ett välfungerande samhälle byggt kring en välfärdsstat baserad på gemenskap.

Åhå. Vad Kent Ekeroth egentligen ville säga var alltså ungefär: ”Jojo, så går det när man inte har någon välfärd”, flankerat av en fortfarande lika hånfullt flinande smiley.

Frågan är möjligen: Hur gör detta förtydligande saken bättre? Såväl graden av välfärd, kvaliteten på infrastruktur, samhällsgemenskapen eller BNP är faktorer som spelar in i hur samhällen hanterar och klarar kriser. Det är i sig inget kontroversiellt att diskutera sådant. Men det är inte alls vad Kent Ekeroth gör. Han brister ut i en lika självgod som ynklig munterhet och väljer att ställa retoriska frågor och flina menande inför de hundratusentals dödsfall som tillsammans utgör offren för katastroferna i New Orleans, Haiti och Sendai. Han försöker, kort sagt, ta oklara och ovärdiga politiska poäng på dessa liv.

Just nu har Ekeroth övergått till sedvanligt SD-gnäll om att ”folk väljer att missförstå” honom. Nå. Ett hett tips om man vill bli förstådd är att vara begriplig. Om Ekeroths ädla uppsåt var att diskutera grunderna för hur ett samhälle bäst hanterar kriser kan jag komma på hundratals sätt att inleda debatt som hade varit bättre än hans plumphet.

Som man ropar i skogen får man svar.

Martina Jarminder på Skånskan skriver bra om samma sak.