Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Häromdagen var jag på ett apotek. Eller ja, faktum är att jag var på minst fyra-fem stycken eftersom det läkemedel jag var ute efter hade leveransproblem och tomma lager. Jag hattade lite hit och dit i min jakt och hann med att besöka såväl Apoteket, Hjärtat, Kronans Droghandel och någon till.

Till slut träffade jag rätt och min produkt uppenbarade sig på en hylla i en av de nyöppnade kedjorna. Mannen bakom disken hämtade, men synade sedan mitt e-recept och jämförde med hyllans prislapp. Sen rynkade han sina ögonbryn och rekommenderade mig att köpa varan utan recept i stället. Varför? Jo, det sparade mig några tior. Av någon outgrundlig anledning var priset lägre utan recept än med. Jag har ingen aning om varför det slumpade sig så, men gjorde förstås som pharmaceuten tipsade mig om och lade de överblivna tiorna på tulpaner – allt enligt logiken om att pengar man ”ändå skulle ha gjort av med” nästan inte finns och därför får användas till roligheter.

Ibland läser man nyhetsrapportering som gör gällande att mycket har gått snett och illa sedan apoteksmarknaden avreglerades. Ofta hörs politiker eller aktivister av vänstersnitt hävda samma sak. Lyckligtvis verkar dessa påståenden inte avspegla hur folk i allmänhet uppfattar förändringen. Åtminstone inte om man får tro en nyligen genomförd Sifo, beställd av Sveriges Apoteksförening, i vilken 97 procent av apotekskunderna betraktar sin ”besöksupplevelse på något av apoteken som utomordentligt bra eller bra”. Lika många anser att de upplever servicen efter avregleringen som ”bättre eller lika bra”.

Det är lite konstigt att en så stor andel av de tillfrågade verkar så nöjda. Med tanke på hur ofta omregleringen beskrivits som ett fiasko, menar jag.

Läs mer om Sifo-mätningen här.

Arkiv

Fler bloggar