Välkommen till borgerligheten

Det nya borgerliga uppdraget. Så kallar vi en lång artikelserie på SvD:s ledarsidor, som syftar till att skruva upp trycket i den borgerliga idédebatten.

Vad är då egentligen borgerligheten? Så här with the benefit of hindsight borde vi kanske ha inlett serien med att tala om vad vi syftar på? Är borgerligheten detsamma som de fyra borgerliga partierna? Är borgerligheten en samhällsklass? Eller vad är det fråga om?

Ett knippe värderingar, idéer och politiska förhållningssätt, säger jag i en uppsats som presenterades vid ett lunchseminarium på Timbro i dag. Borgerlighet är ett gemensamt drag hos olika borgerliga idétraditioner och det handlar i hög grad om att förvalta och ge ny gestalt åt ett arv som har sitt ursprung i det borgerliga genombrottet. En gång må det ha varit en klasståndpunkt men i dag är det en politisk hållning, som kan omfattas av människor oavsett vilken position de har i samhället. Det handlar om att bejaka och skapa utrymme för borgerliga dygder som företagsamhet, förkovran, ansvarskänsla och långsiktighet. Människan kan göra fantastiska ting om hon slipper att fjättras av bördsmässiga, skråmässiga eller kollektivistiska bojor.

Borgerligheten bejakar demokratin, men den romantiserar inte en politisering av samhället. Den anser att konstitutionella begränsningar av majoritetsstyret är en viktig del av demokratin. Borgerligheten vet inte på procentenheten när hur stor den offentliga sektorn ska vara, men den har en preferens för en begränsad statsmakt. Till dels därför att centralmakten inte kan styra bättre än medborgarna själva, till dels eftersom den vill skydda civilsamhällets gemenskaper – där de borgerliga dygderna kan blomstra – mot statens expansion. Borgerligheten ser att staten kan ha en roll i många av samhällets sektorer, men den är mån om att staten ska stötta och inte ta över. Borgerligheten gillar frihet och accepterar ansvaret som är myntets andra sida. Den tror på att positiva insatser ska belönas och destruktiva insatser mötas med sanktioner.

Borgerliga strömningar som liberalism och konservatism har stått emot varandra i viktiga frågor och kan fortfarande vara motståndare i sakfrågor, men de har borgerligheten gemensamt.