Sanna Rayman
Häromdagen skrev jag en liten text om Timbrorapporten Integration eller assimilation? – en utvärdering av svensk integrationsdebatt. Som du kanske förstår av titeln handlade rapporten alltså om hur svensk integrationsdebatt ser ut och har sett ut. Rapporten hette med andra ord inte Integration eller assimilation? – integrationspolitiska policyförslag från Timbro.
Senare har jag förstått att jag i och med denna text blev delaktig i ”Högerns sanslösa debatt”. Det är givetvis olyckligt då min ambition blott var att delta i ”en debatt” samt att berätta om en rapport. Min avsikt var alltså inte att bidra med sanslöshet. Allra minst högersanslöshet, som ju måste vara en särskilt otrevlig sort.
När jag ändå skriver vill jag berätta om en arbetsskada som jag verkar ha ådragit mig. Jag har slitit ut min uppfostringsnerv och har svårt att aktivera mina reda ut allt-impulser. Jag insåg det häromdagen. En normal arbetsdag för något år sedan hade jag läst Lisa Bjurwalds text i DN och genast skrivit en mycket lång bloggpost där jag förklarade vad hon missuppfattar, varför hennes artikel slår snett (hon verkar inte ha läst rapporten är en snabb sammanfattning) etcetera. Försökt bringa ordning i en förvirrad diskussion. Det gjorde jag inte nu. Istället läste jag artikeln och tänkte: Suck. Det där tänker inte jag reda ut åt dem.
För en ledarskribent är denna reaktion (eller brist på reaktion) en veritabel arbetsskada. Det oroar mig något. Dock har några dagar förflutit och andra har rett ut det jag inte orkade. Således vill jag dirigera er i riktning mot Adam Cwejmans blogg för god läsning om både rapport, DN-artikel samt repliken och dess svar i dagens DN. Läs här! Därutöver ska man naturligtvis läsa rapportförfattarens egna kommentarer till den lilla storm han gett upphov till. Här och här.
Och slutligen. Läs rapporten. Den är bra. Väldigt o-sanslös, faktiskt.