Varför måste vi hoppas på en grön jul?

Sveriges krisberedskap räcker inte
till för att klara extrema vädersituationer. Det slår Myndigheten
för samhällsskydd och beredskap (MSB) fast i rapporten Samhällets
förmåga vid isstorm. El, telekommunikationer och transporter –
inget skulle fungera. MSB föreslår att viktiga samhällsfunktioner
ska ha back-up med reservkraft för en vecka och man planerar för
personalbortfall.

Jag skulle gärna se att MSB följde
upp med en granskning av krisberedskapen under den mer vanliga typ av
vädersituation som kallas vinter. För det är ju inte bara i
extrema vädersituationer som Sverige får problem. Vintern verkar
komma lika överraskande varje år med ett lika förväntat resultat
i form av igensnöade vägar och dikeskörningar, inställda eller
överfyllda tåg. Den senaste tidens rapporteringom SJ-tåg som stått
stilla på linjen med allt mer förtvivlade passagerare är en otäck
demonstration av att beredskapen inte är god.

Samåkandet mellan tåg (SJ och andra
lokförare) och räls (Banverket) verkar vara under all kritik. Det
enda man klarar riktigt bra är att skylla på varandra – och på
politikerna för att inte satsa tillräckligt. Det äger också sin
riktighet att åren med S i regeringsställning lämnade efter sig en
gigantisk infrastrukturskuld – både när det gäller vägnätet
och järnvägen. Politiska infrastrukturprojekt har dessutom lockat
mer än att lägga pengar på ett långt mindre sexigt underhåll.

Alliansen hade kunnat agera kvickare på
underhållssidan och får nu betala i form av att oppositionen, nu
senast vid riksdagsdebatten i måndags, låter som den spelade mot
öppet mål. Och folk är förbannade.

I takt med att elpriset skjuter i
höjden följer folkets ilska samma stigande kurva. I december ligger
priset 34 procent högre än förra december – och det är bara
början.

Jag vill minnas uttalanden om att det
ska inte hända igen, men sedan förra veckan står de båda nyligen
omstartade kärnreaktorerna Ringhals 1 och Oskarshamn 3 stilla. O3:an
beräknas inte var i full drift igen förrän till sommaren. Ringhals
4 har nu också fått problem. Stoppen leder till att elen inte
räcker till för att täcka behovet.

Elbolagen kompenseras genom
högre priser medan konsumenterna snällt får betala. För den
elintensiva basindustrin kan den höga prisnivån till och med leda
till utflyttning av jobb.

Ett problem är att vattenkraften inte
kan utnyttjas för att täcka upp bortfallet vid ett reaktorstopp.
Vattenmagasinen är inte tillräckligt välfyllda. Vid ett seminarium
om förnyelsebar energi i förra veckan släppte norska Statkrafts
koncernchef Christian Rynning Tønnesen loss en vision för ett sol-
och vinddrivet Europa i vilken norsk och svensk vattenkraft skulle
spela en nyckelroll som ”reservaggregat” vid produktionsbortfall.
För att kunna fylla den funktionen vattnet pumpas tillbaka till
magasinen.

Det är ett exempel hur det tänks nytt
kring energiförsörjningen. Samtidigt påverkas dock prisbilden av
att gröna kolkraftsrelaterade extrakostnader belastar den rena elen.

Den verkliga proppen i elförsörjningen
är att energipolitiken så länge var grönfundamentalistisk i
förhållande till kärnkraften. Det bara nyligen upphävda
tankeförbudet har varit ett effektivt hinder för utveckling av ny
teknik samtidigt som avvecklingsbeslutet (som oppositionen
fortfarande håller fast vid) har varit en bromsklossar för
investeringar. Nu finns möjligheten att bygga nya kärnkraftverk men
det kommer ta många år för det beslutet att ge effekt.

Om vi inte bara ska sätta vår lit
till gröna vintrar krävs mer av frimodigt tänkande från
regeringen – tillsammans med näringsliv och forskning – för att
undvika att elpriset sticker i väg och transporterna står stilla.