Men om lärarna inte har tid att undervisa?

Debattens vågor svallar höga efter veckans PISA-rapport om den sjunkande kunskapsnivån bland svenska 15-åringar. Vi i SvD har skrivit ett par ledare i ämnet och det har förts en mycket intressant diskussion på bloggen Ekonomistas, för att bara ta två exempel.

De flesta tycks vara eniga om att lärarkvaliteten är en helt avgörande faktor för skolkvaliteten, men vad som diskuteras mer sällan är vad lärarna egentligen gör när de är i skolan. Tyvärr ägnar de sig inte åt väldigt mycket mer än undervisning, vilket det här citatet ur ett mejl från den SvD-läsande läraren Eva-Lotta Fors illustrerar:

Idag har en lärare inte många minuter för varje elev. Man undervisar och gör ett självklart för- och efterarbete kring detta. I övrigt förväntas man också läsa och svara på mejl, utveckla och kvalitetsbedöma sin arbetsplats, finnas till hands för elever under hela dagen, utvärdera sitt arbete, utvärdera elevers arbete, hålla föräldrakontakter, skriva åtgärdsprogram, skriva, utforma och uppfölja alla elevers individuella utvecklingsplan, informera alla undervisande lärare om detta, göra uppföljningar, skriva individuella omdömen om alla elever, rastvakta, vikariera för varandra, föra sin egen närvaro/löneadministration, vidareutbilda sig, skriva hembrev, kopiera och distribuera material, hålla läroplattformen uppdaterad och delta på en eller ett par veckokonferenser. Bland annat.

Allt ska numera dokumenteras. Det har säkert sina poänger – men om dokumentationen och administrationen blir gökungar som hotar undervisningen? Den frågan förtjänar att noga studeras av såväl utbildningsministern som av kommunalråd och skolledare.