Hägglund har halvrätt om KD och idéerna

Göran Hägglund tar upp vår serie om Det nya borgerliga uppdraget i sitt senaste veckobrev. Han skriver:

På SvD:s ledarsida efterlyser PJ Anders Linder impulser för det nya borgerliga uppdraget, nu när socialdemokratins hegemoni slutligen har brutits. Nu behövs genuina borgerliga idéer bortom det ekonomistiska och bortom ambitionen att förvalta välfärdsstaten, menar han. Det är bara att hålla med. Men för en kristdemokrat är detta inget problem. Vi är ett idéparti som vill se ett samhälle som präglas av en balans mellan stat, marknad och civilsamhälle. Ett där familjen erkänns som den viktigaste grundstenen och där goda värderingar genomsyrar alla samhällsdelar. Vägen dit går genom att sätta tydliga gränser för politiken, stärka det civila samhället och över huvud taget hålla värdediskussionen levande. Ett mer angeläget uppdrag går väl knappt att tänka sig!

Hägglund har helt rätt i den meningen att den kristdemokratiska traditionen rymmer tankespår som skulle kunna berika svensk debatt. Tag bara den så kallade Ordoskolan, som tacklar ekonomiska frågeställningar utifrån ett humanistiskt perspektiv och ser den fria företagsamheten som ett viktig uttryck för människans skapande förmåga. Här finner man idégodset bakom 1950-talets tyska under och den sociala marknadsekonomin. Ludwig Erhard och Wilhelm Röpke är två av dess mest betydelsefulla namn.

Men att ha en möjlighet är inte detsamma som att utnyttja den, och jag tycker att Hägglund gör det lite för lätt för sig när han säger att KD är väl rustat att delta i idédebatten. Det gäller ju att verkligen göra det också. Hägglund har själv dragit i gång intressanta diskussioner med sitt tal om verklighetens folk och politikens gränspoliser, men hittills har det mest blivit paroller och ansatser. Jag begär inte att just socialministern ska hålla seminarier om Ordoskolan, men han borde se till att andra gör det – och själv borde han gå vidare på de spännande vägar han beträtt.