Reducera inte politiken till en auktion

Debatten om Det nya borgerliga uppdraget fortsätter i dagens SvD. Under rubriken ”Människor är mer än vandrande plånböcker” tar jag upp kritiken att Alliansen har blivit alltför ensidigt materialistisk.

Femhundra kronor mer kvar av månadslönen är ett utmärkt politiskt förslag – om det formuleras i en kontext av att det är rimligt att den som gör ett arbete får behålla mer av ersättningen för det. Men om budskapet bara blir ”vi i regeringen ger dig 500 kronor mer än vad oppositionen erbjuder” töms budskapet på politiskt innehåll och skillnaden mellan lägre skatt och högre bidrag reduceras till teknik. Det är inte bra borgerlig politik.

Moderaterna snuddar vid detta resonemang i sin eftervalsanalys, men det behöver betonas mycket starkare.

I artikeln tar jag upp ett antal aktuella inlägg i debatten om Det nya borgerliga uppdraget, som pekar i samma riktning. Dick Erixon skriver att budskapet om fria medborgare måste handla om mycket mer än pengar.

Martina Jarminder i Skånska Dagbladet undrar hur M-politiken bortom budgetpolitiken ser ut.

Smålandspostens Marcus Svensson påminner om att familjepolitiken, och inte bara de makroekonomiska åtgärderna, lägger fundamenten för verklig välfärd.

Markus Uvell skriver i Svensk tidskrift om behovet av en borgerlig värdegrund. Pragmatismen fungerar för ögonblicket men inte hur länge som helst.

Och så vill jag gärna tipsa om Eva Cooper, som gör ett viktigt påpekande på sin blogg: Borgerligheten och de borgerliga partierna är inte samma sak. Det kan vara rätt och riktigt att driva en idé trots att det inte är 100-procentigt säkert att den gynnar allianspartiernas kortsiktiga väljarstöd. Märkligt att det ska behöva sägas, kan man tycka, men jag tror nog att det behövs.