Tre saker har hänt, faktiskt

Min Korseldskollega Katrine Kielos har skrivit en rackarns bra text i Aftonbladet idag. På många punkter kan jag hålla med henne. Dessutom är avslutningen så jäkla snygg att jag nästan önskar att jag tillhörde en Rörelse. Bara för att kunna avsluta så där hårt och coolt och veta att man talar för fler i denna Rörelse.

På en punkt vill jag dock anmäla avvikande åsikt. Katrine skriver att:

”Bara två saker har egentligen hänt inom politiken sedan Mona Sahlin blev partiledare. Det ena är den globala finanskrisen, den andra är FRA-debatten. Det är de enda händelser som vi om tjugo år fortfarande kommer att diskutera. De kommer att definiera en era.”

Utan att ta ifrån dessa både händelser sin tyngd och sitt inflytande på vår samtid måste jag nog foga en tredje punkt till de två. För jag tror definitivt inte att Sahlins tid som partiledare kommer vara bortglömd eller något man inte pratar om när man talar om vår tids politiska skeenden. Tvärtom.

Jag påminner mig plötsligt att jag, vid något tillfälle när vi spelade in Korseld i somras eller höstas, ironiserade lite över alla socialdemokraters benägenhet att kalla årets val ett ”ödesval”. Det säger ju S alltid, menade jag, varpå Katrine förklarade att ”men i år är det ett ödesval”. Det hade hon helt rätt i.

Sahlins stund som partiledare är perioden då Socialdemokraternas tidigare puttrande kris blev ett storkokande faktum. De här åren är tiden då mycket kompetens gav upp och lämnade S, tiden då partiets status som ”landets egentliga makthavare” slutgiltigt punkterades och försvann.

Det där är ingen liten sak. Det kommer, för att låna Katrines ord, att definiera en era.

I den meningen förstår jag mycket väl att många inom Rörelsen helst vill se att det äldre gardet flyttar på sig. Naturligtvis önskar man sig att den här eran ska gå fort.