Sanna Rayman
Suedes comeback får inga rosor i dagens SvD och det känns ju tråkigt. Om dåtidens hjältar har blivit gamla och pinsamma finns det alltid en risk att man själv vandrat samma väg. Om det ens är en risk, vad vet jag.
Roligt är hur som helst att recensionen remixas på ledarbloggen i Sundsvalls tidning. Jodå! Föga anade du när du läste Kristin Lundells Suederecension att den i själva verket var ännu ett Börje Hörnlundskt angrepp på Centerpartiets fördömda förnyelse. Byt bara ut Suede mot Centern, musik mot partiet och voilá! Centergnäll, lagom till 100-årsdagen. Mycket underhållande.
”Hade jag haft mer civilkurage hade jag rusat upp på scen och försökt avbryta det hela. För nog kan det ses som oetiskt att dra nytta av en före detta frontfigurs längtan efter rampljuset. Det blir ovärdigt på ett sorgligt sätt. Hur överpeppad Maud Olofsson än är. För det är ju så uppenbart att det här inte är personen som hon ville bli och att det här inte är partiet som Centern skulle bli.”