En mojito med Sverker Lenas

Efter heldagsseminariet på Nazistiskt forum gick vi på efterfest på nattklubben Gestapo där vi svingade några bägare bayerskt.

Nej, den som skrev något sådant skulle aldrig någonsin tas på allvar. Men i dagens DN På Stan går kulturredaktören Sverker Lenas på jakt efter en ”socialismens drink”. I texten får man veta att det nyligen avlöpta Socialistiskt forum, där bland annat Svensk-kubanska föreningen höll seminarium om ”Kubas omställning till ekologisk hållbarhet”, avslutades med efterfest på restaurangen KGB, där man till Sverker Lenas besvikelse inte kunde ”blanda till en Mojito”.

Vänsterns oförmåga att känna skuld kan knappast bli mer bisarr än i den texten.

”Jag har aldrig varit på Kuba”, skriver Sverker Lenas, och det förklarar kanske hans romantisering av socialismen.

Jag har varit på Kuba. Jag har hört vittnesmål om ”Kubas omställning”. Och jag har druckit Mojitos i Havanna. Min erfarenhet därifrån säger mig att allt det som vänstern romantiserar med Kuba – veteranbilarna, drinkarna, musiken, cigarrerna, basebollen – existerar trots socialismen, och inte tack vare. Allt som representerar Kubansk kulturell storhet tillkom före 1959, och framhärdar med mänskligt lappande och lagande, precis som de gamla bilarna – trots socialismen.

Att en ledande vänstertyckare som Sverker Lenas vill göra Mojiton till ”socialismens drink” är tyvärr inte så skojigt som han tycks tro. Det är tvärtom en förolämpning mot dem som lever i eller har lyckats fly från förtrycket.

Men, det är ju fredag, så vi säger väl skål då, för Stalin!