Per Gudmundson
Årets valrörelse medförde en rad innovationer vad gäller politisk rapportering. En av de bästa var framtagningen av sammanvägningar av mätresultat från olika opinionsinstitut. Sådana skapar en välgörande balans i rapporteringen, där ju annars enskilda opinionsmätningar kan få ett omotiverat stort genomslag, trots att de kanske rentav är avvikande eller felaktiga. Glädjande nog tycks ha Sveriges Radio beslutat sig för att fortsätta med sin poll of polls: Svensk väljaropinion. Sveriges Radio väger samman Demoskop, Novus, Sifo, Skop och Synovate.
Svensk Väljaropinion uppdaterades i går med novembermätningarna, och visar att Moderaterna är största parti på 34,5 procent. Socialdemokraterna hamnar på 28,8 procent.
Om man tittar på tendenserna efter valet framkommer ett tydligt mönster i det borgerliga blocket. Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna hade alla toppar på valdagen, men dessa stödröstare tycks nu ha gått ”hem” till Moderaterna. För åtminstone Kristdemokraterna skapar det ett riskabelt läge: i den här sammanvägningen når man precis upp till fyraprocentsspärren.
För Moderaterna, och även för regeringskoalitionen, är resultatet å andra sidan enastående. Att direkt efter att ha lyckats bli omvald uppnå egen majoritet i opinionen är en bedrift – normalt tappar regeringar i väljarstöd. Och Moderaterna ligger på nivåer som förr har varit Socialdemokraternas privilegium. Moderaternas retorik om att bli det samhällsbärande partiet verkar plötsligt verklighetsförankrat.
Den moderata dominansen är dock inte självklart av godo. På Newsmill skriver Centerpartiets tillträdande partisekreterare Michael Arthursson om riskerna med att Moderaterna själva har tagit problemformuleringsprivilegiet, och fokuserat all energi på sunda finanser:
”Förra mandatperioden upplöstes den svenska enpartistaten. Nu finns
tecken på att Sverige istället kan bli en enfrågestat. Balans i
statsfinanserna är oerhört centralt, men får inte vara det enda målet
för svensk politik.”