Stora framgångar, stora utmaningar

Riksdagsledamoten Andreas Norlén (M) tar upp frågan om Det nya borgerliga uppdraget på sin blogg.

Han gör en väldigt bra poäng. När man talar om vikten av borgerlig idédebatt måste det ske mot bakgrund av hur framgångsrik borgerligheten har varit under det senaste kvartsseklet. Mycket av det som tedde sig politiskt omöjligt då har blivit verklighet i dag: normstyrd ekonomisk politik, avreglerade marknader, enskild valfrihet. Och de värsta flumidéerna i rättspolitik och skola har tappat mark. Man kan lägga till att balansen mellan offentligt och privat, i alla fall om man mäter den med hjälp av skattetrycket, har förbättrats avsevärt på 20 år. Vid slutet av 1980-talet var skatterna i storleksordningen 55 procent av BNP, nu handlar det snarare om 45 procent. (Skillnaden motsvarar 300 miljarder kronor per år.)

Den som mot bakgrund av detta envisas med att tala om Sverige som en sorts nordiskt DDR har dels fel i sak, dels kommer han snabbt att tappa kontakten med sina åhörare. Det blir som när Mona Sahlin går på om Moderaterna som ”miljonärernas parti”.

Tre saker, dock, med detta sagt:

1. Förändringarna hade inte ägt rum på det här sättet utan intensiv borgerlig samhällskritik, konstruktivt policytänk och opinionsbildning. Det var när borgerligheten under åren runt 1980 bröt upp från sin förskrämda undfallenhets- och tystnadsstrategi som det började hända saker. Vill man att det goda som hänt ska fördjupas, eller åtminstone konsolideras, måste aktiviteten fortsätta. Annars börjar vi snart röra oss i fel riktning.

2. Att det har gått bra på vissa områden betyder inte att alla målsnören är passerade. Vad gäller marknader, konkurrens och reglerna för den ekonomiska politiken ligger Sverige mycket väl till, men nog finns det samhällsproblem: Utbildningsresultaten sjunker, brottsligheten är en plåga, rättssäkerheten lämnar mycket övrigt att önska, den enskildes integritet har kommit på undantag, alldeles för få människor har egna förmögenheter att tala om, integrationen fungerar inte tillräckligt bra, familjernas möjlighet att välja livsmodell är hårt kringskuren (och ogillad långt in i borgerliga led). Man ska inte måla fan på väggen, bilden är fi flera fall sammansatt, men nog finns det utmaningar för borgerlig politik…

3….och även när det gäller ekonomin måste vi hålla ångan uppe. Just nu har Sverige en relativt sett förnämlig period när tillväxten återvänder och statsfinanserna väcker Europas avund. Men det finns också starka varningstecken i form av stagnerande privat sysselsättning och alltför svagt nyföretagande. Att vi klarar konkurrensen med Portugal och Grekland är en klen tröst den dag som svenska storföretag kroknar eller känner sig tvungna att flytta på grund av konkurrensen från Brasilien, Indonesien eller Kina. Globaliseringen är en fantastisk kraft för välstånd och livskvalitet, men den skapar inte bara tävlan mellan företag utan också mellan länder om att erbjuda en attraktiv miljö för utveckling, produktion, investeringar och talanger. På denna front tycks mig regeringens ambitionsnivå alltför låg. Tänk om man ägnade närings- och innovationspolitiken samma kraft och beslutsamhet som man nu lägger på statsskulden….