Sanna Rayman
Caroline Szyber, en annars förtjänstfull kraft inom Kristdemokraterna, har idag en debattartikel på Brännpunkt angående gårdsförsäljningen. Hon är, liksom flertalet i sitt parti gissar jag, emot. Hon har i detta stöd även från flera folkpartister.
Hela poängen med den utredning som har gjorts var att titta närmare på hur man skulle kunna förena gårdsförsäljning med EG-rätt. Utredaren Lotty Nordlings huvuduppgift var alltså att göra en rättslig analys och svara på de frågetecken som kommit upp i debatten.
Nu har Lotty Nordling analyserat och hittat en möjlig modell, som dock innebär att de tillverkande gårdarna bör få möjlighet att sälja något mer utöver de egentillverkade varorna. Av konkurrensskäl och för att föregripa den sorts kritik som riktats mot Finland. Nordling kommenterade sin lösning i Riksdag & Departement för en tid sedan och då lät det så här:
– Folk utgår felaktigt från att det inte går att förena gårdsförsäljning med det svenska alkoholmonopolet.
Frågan har alltså utretts med avsikt att svara på de frågor som rests, framför allt från KD-håll. När svaren nu levereras, reagerar frågeställarna med att ställa samma frågor en gång till. Red ut alla frågetecken, manar Szyber.
Debatten börjar gå lite i cirklar, tycks det mig…
I övrigt är Szyber lite tröttsam när hon försöker skrämmas med ”starka kommersiella krafter” och talar om gårdsförsäljningspositiva landsbygdspolitiker som ”brickor i ett större politiskt spel”. I ett slag har hon därmed misstänkliggjort både affärer och politik. Som vore detta drivkrafter av ondo.
Men, okej. Varför hymla? Vi kan ge Szyber rätt i sin analys.
För visst. Det finns kommersiella intressen. Det är därför det heter gårdsförsäljning och inte gårdsbortskänkning.
Och visst. Det finns också ett politiskt spel. Sådana uppstår med nödvändighet när politiker tycker olika i lagstiftningsfrågor. Som till exempel i frågan om huruvida gårdsförsäljning är farligt eller ej.
Huruvida det därmed finns anledning att beskriva detta som något misstänkt kan däremot diskuteras.