”Oj. Det finns så enormt många unga därute.”

Det finns massor med idéer, massor med kandidater. Så
låter det inom Socialdemokraterna, men den som frågar efter konkretion
blir inte klok på exakt vad och vilka som avses.

I
morse intervjuades SSU-ordföranden Jytte
Guteland i P1Morgon.

”– Det är ju
lite som Karin Boyes dikt, ’Visst gör det ont när knoppar brister’. Det
har varit vinter i partiet väldigt länge nu. Eller senhöst. Och nu
blåser det lite extra kallt. Men man vet samtidigt att den här
förändringsviljan som finns, den ökar när självinsikten ökar. Och det
måste bli slut på att vi inte lyssnar på svenska folket, när de säger
att vi är ’dåtid’, när de säger att vi är ’passé’. Det är dags nu, att
förändra det.

– Okej. Du talar väldigt
mycket om förändring, men vad är den viktigaste förändringen i
politiken, konkret?

– Ja, att visa att när
svenska folket säger att de inte tror att vi kan skapa jobb, när de inte
tror att vi kan stå trygga kring ekonomin, när de inte tror att vi har
framtidsidéerna för hur Sverige ska bli ett framgångsrikt land, då måste
vi visa upp att vi anammar
samhällsutveckling…

– Och vad innebär det
konkret, då? Vilket förslag? Sänkta arbetsgivaravgifter, eller sänkt
skatt för unga, eller?

– Jag tror att det
kommer att handla om väldigt många förslag. Men däremot så tror jag att,
i dag, så är den här trygghetsfixeringen som en hämsko. Det håller oss
som en boja, fast vid historien. Den här trygghetsfixeringen, den
omfattar också vårt eget ledarskap. Det är viktigare att hålla ihop och
ta hand om varandra, än att utveckla
Sverige.

– Men, det är ju ganska lätt att
kräva förändring, men kan du inte ge ett exempel på något konkret som du
vill se förändras? Ett politiskt förslag som den nya ledningen vill
driva?

– Ja, det som SSU säger gång på
gång, det handlar ju just om att vi måste få en trovärdighet kring
strategiska branscher för framtidsjobb, visa att vi är de som anammar
samhällsutvecklingen, att vi är de som förstår att svenska folket också
vill se ett framgångsrikt Sverige.

– Och det
enskilt viktigaste förslaget, då?

– Men
jag tror faktiskt att det är många
förslag…

– Men nämn
ett!

– Jag tror att det det handlar om
väldigt många förslag. Det blir väldigt konstigt då, om jag skulle gå in
och säga en sak. Jag tror att vår valanalysgrupp kommer att göra ett
jättejobb med att ta fram ett program för det här. Och det ledarskap jag
måste visa, det är att jag säger att ’Jag vill inte vara
trygghetsfixerad, jag vill inte hålla fast vid dåtiden, och jag tycker
att det är viktigare att släppa in nya idéer och nya krafter till
Socialdemokraterna än att hänga mig fast vid
historien’.

– Okej. Vem ska ta över då,
efter Mona Sahlin?

– Ja, där… Det är
tidigt att säga… Men även där så behöver vi öppna upp, och låta
människor komma fram nu. Det är klart att man vill se att, på en bredd i
partiet, att det blir mer unga som får vara med i verkställande utskott
och i partistyrelse.

– Du är ju rätt så
ung. Skulle du kunna tänkas ta över?

– Jag
tror att jag är… Min roll handlar väldigt mycket om att vara SSU:s
ordförande, som driver en förändringsprocess, och den rollen är
viktig.

– Okej. Men vilka andra unga finns
det då?

– Oj. Det finns så enormt många
unga därute. Jag har skrivit en artikel i Expressen. Den som är
intresserad kan kolla där.

– Okej… Men bör
den personen sitta i riksdagen?

– När det
handlar om partiets ledning, eller när det handlar om partiordförande,
så måste faktiskt många få vara med och tycka till, och många måste visa
att de har ett intresse, och man måste titta på erfarenheterna brett.
Jag tror inte man ska stanna vid nånting just
nu.

– …Säger Jytte Guteland, som är
ordförande för SSU…”

Trots en
närmast heroisk insats av programledaren Klas Wolf-Watz, som verkligen
får fråga gång på gång efter en enda idé eller en enda person, får
lyssnaren inget veta.

Kan det vara så att rörelsen
faktiskt saknar både och?