Läste morgontidningen. Fattade inte.

Att det pågår maktstrider av rang begrep man ju redan när en två år gammal story om Urban Ahlins sextrakasserier plötsligt bubblade upp till ytan tidigare i veckan. Att den har några år på nacken säger väl egentligen mest om hur rackarns bra den förespeglat feministiska Socialdemokratin är på att tysta ner saker.

Sen åkte proppen ur, alla skulle ställa sina platser till förfogande och försöken att punktera och desavouera varandra står nu som spön i backen. Man bör nog vara lite kremlolog för att förstå allt som pågår inom Socialdemokraterna nu. Jag är inte det.

Därför läste jag dagens Östros-artikel på DN Debatt utan att höja nämnvärt på ögonbrynen. Han skrev något om att socialförsäkringssystemen inte bör uppmuntra passivitet. Han skrev något om att det ska löna sig att studera. Han skrev att han ville se en skattereform. Han tyckte att Sverige ska vara konkurrenskraftigt. Gäsp gäsp, tänkte jag. Vem fasen vill inte det där?

Sen klev jag ut i världen och kunde konstatera att det där som Östros skrivit tydligen var något väldigt stort och spännande. Wowsie!, verkade vara det allmänna omdömet, här tar Östrosgrabben verkligen bladet från munnen!

Okej. Det måste finnas ett kodspråk i den där texten. Kodspråk som jag inte förstår, men som uppenbarligen gör Morgan Johansson negativt inställd. Han finner att självklarheterna ovan andas ”Allians”.

Jaha, det var ju illa. Å andra sidan vinner Alliansen val…