Tala är silver, tiga är guld

Socialdemokraterna, det parti som en gång var en maktkoloss av politisk smartness och strategi, är för närvarande inbegripna i en eftervalsdebatt som är om möjligt än mer katastrofal än deras valrörelse. Det är sorgligt att titta på.

Det enda jag har hört och läst – i den flod av debattartiklar som kommit sedan valet – är vaga formuleringar om att nu behövs det debatt, förändring och förnyelse inom partiet. Antingen är det ingen som vet vad denna förnyelse ska bestå av, eller så är idétorkan så allvarlig att ingen har den blekaste aning. Alla är upptagna med att bevaka eventuella förändringar i hierarkin och vakta sin tunga därefter. Positioneringsspelet verkar helt stå i vägen för den faktiska idédebatten.

Det är talande att SSU:s Jytte Guteland, som i någon mening är den som har ställt de mest uttalade och hårda kraven på avgångar och ansvarstagande i toppen, samtidigt är så vag att klockorna stannar när hon själv pressas att verkligen SÄGA något om socialdemokratins framtid. I P1 i morse lyckades hon med konststycket att personifiera den socialdemokratiska eftervalsdebatten på ett synnerligen träffande sätt.

Hon förklarade att nästa socialdemokratiska kongress måste bli ”en kongress för förändring”. Hon specificerade dock inte vilka förändringar hon menade, men inskärpte att det handlade om ”politisk förändring” och att ”få in nya idéer och personer i ledande befattning”. Hon klargjorde att SSU ”vill ha en ny politisk vision” samt att Socialdemokraterna ”måste ge besked både om sig själv och om vart vi vill, men också om politiken” (Huh?).

Hon påtalade flera gånger att väljarna uppfattar S som ”ett museum av politisk framgång” och menade att nu måste partiet bli ”framåtinriktade” samt en ”framåtkraft”. Hon efterlyste en ”samlad vision”. Ibland var denna vision även bred. Hon saknade ett ”framtida projekt för Sverige”, ett ”samhällsprojekt”. Hon önskade sig en ”politik att gå till val på 2014”. Hon förespråkade att socialdemokratin skulle vara nutid snarare än dåtid. Hon framhöll vikten av ”aktiva röster som har idéer”. Hon förklarade att hon och SSU har varit ”tydliga med” att dessa röster inte får vara ”business as usual-gänget”.

På direkt fråga om vem som ska avgå ville hon dock inte peka ut någon enda själ, utan nöjde sig med att kvantifiera förändringen till att det vore bra om ”mer än hälften tar ansvar”. När hon fick en fråga om Sahlins ställning berättad hon att SSU:s inställning är ”att det krävs ett ledarskap här i dag”.

Ärligt talat, Rörelsen. Tills ni har något faktiskt att prata om kan det nästan vara bättre att inte prata alls. För om det stämmer som Guteland säger, att väljarna tidigare har sett S som ett museum över politisk framgång, så är risken överhängande att den här eftervalsdebatten gör socialdemokratin till en vandringsutställning över politiska haverier.