En helhetsbild kommer lastad

Ekot berättar idag att Jan Björklund möter protester och ilska med anledning av den nya läroplanen i geografi. Den kommer bara lära eleverna att rabbla floder och städer och inte ge dem något sammanhang, menar kritikerna. Gammaldags, tycker bland andra Miljöpartiets Mats Pertoft, som vill ha in mer om ”frågor som hållbar utveckling”. Även forskare och professorer i geografi anser att läroplanen bör leverera en ”helhetssyn” på ämnet.

Jag begriper inte det här bråket alls. Vad jag förstod av Jan Björklund, när han debatterade frågan i radio i morse, så är poängen med läroplanen inte att bjuda ett militant motstånd mot ”helhetssyner”. Däremot är regeringen och Björklund av åsikten att en helhetssyn inte kan uppstå ur tomma intet. Innan man komplicerar en bild bör man ha detaljerna klara för sig.

Det anser dock inte professorerna. Anders Fridfelt vid Stockholms Universitet förklarar att regeringens läroplan ”i värsta fall” innebär att eleverna ”ska lära sig vad floderna heter utan att förstå varför det finns floder”.

Fridfelt får ursäkta, men jag ser inte det förskräckliga i den inlärningsordningen. Vi talar ju faktiskt om grundskolan här. Då framstår det som ganska rimligt att man börjar i det tydliga och uppenbara. Det som är rena fakta. Barn brukar börja med att lära sig saker i närheten för att därefter successivt vidga sina kunskapsdomäner. Att börja med ”hållbar utveckling”, att börja med att diskutera, säg, kadmiumhalterna i Ätran – innan man berättat att Ätran finns – känns lite bakvänt.

För att understryka den våg (Men, strunt i Atlanten – varför finns det vågor?) av kritik som träffar Björklund rapporterar Ekot även att många på Twitter är negativa. En röst i Twittersfären säger till exempel att ”det sorgliga är att Björklund så mycket prioriterar fakta före kritiskt tänkande. Fakta blir meningslöst utan sammanhang”.

Javisst. Men vänd på resonemanget. Att servera ett sammanhang innan man lär ut grundläggande fakta kan också innebära att man kringgår eller försvårar just det kritiska tänkande vi vill uppmuntra. Att bara ge sammanhang utan att först berätta om dess beståndsdelar – fakta – är inte nödvändigtvis något som underlättar kritiskt tänkande. Det kan till och med vara tvärtom.

Ekot ansluter sig slutligen till kritiken genom att ställa en fråga till läsarna på webben. Frågan formuleras: ”Vad tycker du är viktigast att lära sig i geografi?” och de två svarsalternativen lyder:

– Namnen på länder, städer och floder

eller

– En helhetsbild av hur världen ser ut och varför.

Ja, se det var ju sannerligen ett knivigt val! Man kan tycka att svarsalternativen inte riktigt ger en ”helhetsbild” av debatten. För den som saknar alla fakta kan det rentav bli svårt att medelst kritiskt tänkande besvara frågan…