Sanna Rayman
Idag går Burma till val, sägs det. Redan där tar nyhetsförmedlingen till överord. Burma går inte till val. Idag ska Burmas befolkning, för första gången på två decennier, utföra ett spektakel i vilket deras vilja inte har någon som helst chans att komma till uttryck på allvar. Det är den rimligare beskrivningen.
De partier som verkligen hotar militärjuntans styre får inte utmana i valet. Merparten av den seriösa oppositionen sitter bakom lås och bom. Endast partier med lojaliteten på rätta stället tillåts ställa upp.
En tidigare politisk fånge, Bo Kyi, formulerar i Ekot situationen i ett nötskal:
– Regimen talar om demokratiska val, men det finns ingen frihet i medierna. Den som delar ut en broschyr riskerar att arresteras, säger Bo Kyi, själv tidigare politisk fånge i Burma.
Nedan klipp är ett kort reportage inifrån Burma. Det är en snutt film som gör en beklämd. Minns ni hur det var för några år sen? Ni vet, då när halva världen bar något plagg i de burmesiska munkarnas röda färg för att visa sitt stöd för deras tappra försök till revolt?
Den revolten kuvades. Och nu, på frågan om saffransrevolutionen, svarar en munk i klippet mekaniskt att det enda han bryr sig om är den buddistiska läran. Det är vår plikt, lägger han till.
I artikeln som hör till reportaget berättar burmesiska flyktingar om förtrycket. Härifrån sköts motståndsrörelsen, men här florerar också stor oro just nu, inför valet. Juntan har sagt att efter valet ska landet vara en demokrati, med en civil regering. Få burmeser på flykt tror på den skildringen, men räds samtidigt att juntans löfte ska leda till att de deporteras från Thailand.
“The election, it terrifies me,” said Thiha Yarzar, 43, a former prisoner who spent 18 years in Burmese prisons. (…) “The military will change into civilian clothes, but we will still struggle under their boots. If I am deported, you will find that I have committed suicide, (…) “What I mean is that, after deporting us, you would hear that I killed myself or had a heart attack in the interrogation center. We would be killed.”
Läs även The Economists artikel inför dagens val i Burma.