Folk och försvar om Försvaret i medierna

Det är en säkrare men samtidigt mer komplicerad säkerhetspolitisk värld vi lever i. Vi har förflyttat oss från ”alliansfrihet i fred” till att ”bygga säkerhet tillsammans med andra”. Hela denna förflyttning från en position mellan två militära allianser med förfärande förstörelseförmåga till att ingå i en säkerhetspolitisk gemenskap har skett under demokratiska former. Informationen har funnits men det offentliga samtalet kunde ha varit bättre.

Den undersökning som ledarsidans Claes Arvidsson har genomfört – och som han redovisar i SvD 7/11 – visar på ett bristande intresse eller kanske okunskap hos media. Det oroar, skriver Lars Ekeman, generalsekreterare i Folk och Försvar.

Sten Tolgfors har vid flera tillfällen uttryckt betydelsen av att vi ska upphöra att i säkerhetspolitiska termer definiera oss som en nation som inte deltar. Tvärtom så ska vi aktivt medverka i de strukturer och sammanhang som finns för att skapa ett säkrare Europa och en bättre värld. Vi ska, som det heter ”bygga säkerhet med andra”. Men då behöver vi också en bättre försvarsdebatt.

Om vi bygger säkerhet med andra, ska vi då inte också möta hoten tillsammans med andra? Då blir frågan om försvaret, och inte minst det militära försvaret, viktig. Det behövs bättre information om försvaret.

Det är svårt att föra ett samtal om något som det är svårt att veta något om.

Under det Kalla Kriget som slutade med Berlinmurens fall 1989 var det militära försvaret enkelt att förstå. Varje värnpliktig soldat blev undervisad i de grundläggande principerna om hur ett angrepp skulle mötas. Man fick i lättfattliga termer reda på hur försvaret var organiserat. I de frivilliga försvarsorganisationerna bedrevs en omfattande information om totalförsvaret och det militära försvarets roll i detta. Genom sin värnplikt och krigsplacering var stora delar av landets journalistkår väl insatt i hur försvaret skulle gå till och hur det var organiserat. Försvarsdebatten var jämförelsevis med våra dagar avsevärt mer omfattande och framförallt mer konkret.

Nu är allt det här borta och har ersatts av förhållandevis stor okunskap och nästan ingen försvarsdebatt alls. Försvarsmakten har en bristande förmåga att förklara den militära organisationen med dess utformning, uppgifter och förmåga.

Flygvapnet och Marinen är kanske enklare att förstå då organisation är uppbyggd runt flygplan och fartyg. Armén är det däremot mycket svårt att bilda sig en uppfattning om. Vi vet att det finns ett beslut som omfattar en stridande styrka på mellan 15 000 – 20 000 personer organiserad i ett antal bataljoner, men sedan?

Jag hävdar att det svårt för att inte säga näst intill omöjligt att förstå vilken stridsförmåga armén har. Jag hävdar att den i bästa fall i framtiden kommer att kunna genomföra småskaliga krigsoperationer. Ungefär vad som nu sker i Afghanistan. Den kommer inte att ha förmåga eller kapacitet att kunna delta i ett konventionellt krig.

Tidigare var Överbefälhavarna duktiga på att förklara konsekvenserna och innebörden av det beslut som regering och riksdag fattade. Ibland nog så prövande för den politiska makten att ta del av, men väl så fruktbärande för diskussionen och debatten om försvaret.

Det är nog inte bara jag som följt utvecklingen och sett hur Försvarsmakten förvandlas från en myndighet som i detta avseende frejdigt deltog i det offentliga samtalet, till en sluten organisation vars tystnad är kontraproduktiv för den försvarsdebatt som många önskar kunde bli bättre.

I min roll som generalsekretare hos Folk och Försvar ska jag inte företräda något annat intresse än att försvars- och säkerhetspolitiken finns med på dagordningen för det offentliga samtalet. Det är här som jag blir orolig över avsaknaden av mer konkret information i lättfattliga termer om försvarets prestanda och förmåga och organisatoriska förutsättningar. Försvarsmakten har ett stort ansvar.

En del kanske vill skylla på vår politiker och media. Deras ansvar ska inte förringas. Men även politiker och journalister måste på ett lättillgängligt vis kunna finna den kunskap som är en förutsättning för det offentliga samtalet.

Lars Ekeman

Generalsekreterare Folk och Försvar