Per Gudmundson
För några veckor sedan skrev jag på ledarsidan om hur vänstern, från att en gång i tiden ha strävat efter att arbetarklassen ska få det bättre materiellt (närmare bestämt på den tiden man fortfarande trodde att socialism kunde bygga välstånd), har gått till att förkasta materiell välståndsutveckling.
”När det sedan har visat sig att kapitalism levererar högre och
bredare välstånd än de marxistiska teserna, då har frasradikalerna tagit
avstånd inte från marxismen men från välståndet, som nu fördöms som
andefattig konsumism.”
Då fanns ingen plats för exempel. Men Aftonbladet kultur har i dag ett exempel på vad jag menar. Där recenserar Ulrika Kärnborg en bok av Johan Stenebo, Konsten att shoppa – lär dig genomskåda butikernas knep (ICA Bokförlag) och drar slutsatsen att:
”Prylar ger ångest, shopping gör individen fattigare på nästan allting.”
Är inte det att håna dem som vuxit upp i armod? Min morfar – socialist in i märgen som gick från barnarbetare på torvmossen till konsumdirektör – skulle aldrig ha kommit på tanken att arbetare skulle vara lyckligare utan prylar. Men det var länge sedan.