En valanalys i genren ”väljarnas fel”

Hur förklara socialdemokratins kris? Margareta Winberg har ett förslag i en genre som politiker i allmänhet undviker. Nämligen förklaringen: Det är väljarnas fel.

Jag ska inte vara så elak att jag tillskriver hela socialdemokratin den här analysen. Jag tror verkligen inte att det här är den allmänna uppfattningen inom rörelsen. Icke desto mindre är artikeln läsvärd. Som avskräckande exempel på hur en valförlust inte bör analyseras, eller bara som underhållning.

”En stor anledning till röran är den allmänna värdeförskjutning som skett i väljarkåren de senaste 20 åren med en nyliberal marsch högerut. Socialdemokratin har vandrat med, kanske på släp, kanske med några ankare som försökt stoppa riktningen, dock utan resultat.

Alltför många människor har blivit borgare, högerpartister med ett huvudmål i sikte: What’s in it for me? Vad får jag?”

Jodå. Väljarna har blivit nyliberala. Ett fåtal hederliga ankare inom socialdemokratin, kanhända är Winberg själv ett av dem, har försökt stoppa utvecklingen, men det har inte gått. Och nu är alltför många människor borgare. Just like that!

Men än finns det hopp. För några veckor sedan var Margareta Winberg i Göteborg och där fick hon syn på några potentiella väljare:

”När jag en vecka efter valdagen besökte Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg och såg tusentals människor – med barn, utan barn, unga, gamla – stå i kö i hällande regn för att få betala för att komma in och se de senaste böckerna, tala med författarna eller sitta/stå i de överfyllda salarna där seminarier om Afrika hölls, timme ut och timme in, så fick jag en strimma av hopp. Det fanns människor som värderade något annat än den egna plånboken! Människor som var intresserade av kultur, läsande, internationell solidaritet! Äntligen, där i Göteborg, fick de något de aldrig fann i valrörelsen!”

Slutsatsen är inte lika glasklar för mig som den förefaller vara för Winberg. Ska politiken bli mer som bokmässan? Det låter i och för sig skojigt, även om mässor tenderar att hysa nyliberala aktiviteter som, tja, handel. Eller menar hon att politiken i högre utsträckning borde skapa tillfällen då folk kan få köa i hällregn? Nej, så kan det inte vara.

Kanske menar hon bara att politiken borde vara attraktiv för folk. Kanske. Det förutsätter dock att folk slutar upp med att vara nyliberaler, förstås. Winberg avslutar sin artikel med att vända sig inåt, mot rörelsen. För att uppnå det samhälle hon vill ha, det samhälle hon nyss menar att hon har beskrivit krävs nämligen ”en mycket stor, högljudd och intensiv debatt”.

Utmärkt! Själv hoppas jag att denna debatt så småningom ges ut i pocketversion. Det är så svårt att marschera med tunga böcker i väskan…