Vänsterfalangen i S är fast i ett mentalt Sovjet

Man undrar hur en förnyelse av Socialdemokraterna ska gå till, i synnerhet när man läser partiorganet Aip/Stockholmstidningen som avsätter en hel del plats i dagens nummer åt denna debatt. Här är det tydligt att det fortfarande finns en vital del i partiet som ligger närmare kommunisterna än mittfåran.

Två styrelseledamöter från Södertälje arbetarkommun skriver ett debattinlägg som vore klockrent i Proletären.

”Vi tror att enda möjligheten för S att återigen bli ett stort parti med realistiska regeringsambitioner är att ta tydliga steg åt vänster”, skriver man. ”Huvudproblemet ligger i acceptansen av liberala ekonomiska teorier”, heter det, vilket är en felsyn därför att de ekonomiska teorierna inte bör ses som vetenskaplig modeller utan ”verktyg för att åstadkomma det samhälle man vill ha”. I stället för att skapa ”ett samhälle där man tillåter de rika att bli rikare”, menar författarna, ”borde S våga föra en politik som direkt omfördelar från rik till fattig”.

S har gjort fel, menar skribenterna, som ”med stöd av liberala ekonomer infört budgettak och inflationsmål”.

”S bör inte avfärda långtgående reformer som leder till ökad ekonomisk demokrati”. Författarna pekar på ”återreglering” av exempelvis Apotek, men saknar främst en diskussion på att brett plan om varför ”gemensamt ägande är bättre”.

Målet är ”ett annat samhälle”, och författarna hukar inte för att kalla det vid dess rätta namn: ”socialism”. ”Vi måste våga utmana det ekonomiska systemet vi lever under och inse att ett stort gemensamt ägande är en grundförutsättning för att nå riktig demokrati”.

Hur känner man igen en kommunist? Det är det där ordet som sätts bredvid ordet demokrati. Man strävar efter ”riktig” demokrati, eller ”ekonomisk” demokrati, eller ”deltagande” demokrati, eller vad-som-helst demokrati. Det enda som inte duger är demokrati i sig själv.

Ett avgörande problem för Socialdemokraterna är att en stor del av deras aktiva medlemmar ligger väldigt långt ut till vänster. Därför är det så svårt för dem att driva frågor som medelklassen idag tilltalas av. Valfrihet i vård och omsorg, tjänstebranschernas tillväxt, rut och rot – allt det ligger långt borta från ”socialism” och ”ekonomisk demokrati”.