En politik för både Sveland och Poirier Martinsson

Maria Sveland (Bitterfittan) och Roland Poirier Martinsson
(Ingenting går upp mot en riktig hemmafru) verkade stå väldigt långt ifrån
varandra när de diskuterade om livet har en mening utan barn i Annas eviga.

Sveland upplever kärnfamiljen som norm och vill befria
kvinnor från ”modersmyten”. Poirier Martinsson upplever att det är
kontroversiellt att berätta att man lever i en kärnfamilj, i synnerhet om en av föräldrarna är
hemma med barnen.

Båda kan ha rätt. Kärnfamiljen är norm bland
”verklighetens folk”. Men bland ”overklighetens folk” är det provocerande om man
går ut och säger att man har hemmafru, eller kanske till och med att
barnen är meningen med livet.

Och även om spänningen mellan Poirier Martinsson och Sveland
är uppenbar i programmet kanske de egentligen vill samma sak: att människor ska
kunna få utforma sina liv främst utifrån vad de själva trivs med, och mindre
utifrån vad andra förväntar sig.

Problemet är väl bara att Sveland tycks anse att den som
väljer en traditionell familjebildning inte kan göra det av fri vilja, utan att
det alltid är uttryck för en norm som man måste befrias från. Kan man bli hemmafru av fri vilja?

När Göran Hägglund nu vill att KD ska ompröva vårdnadsbidraget och betonar att partiet har en mycket bredare syn på familjen än vad många tror vore det intressant med ett bredare grepp om familjepolitiken. Hur ser en sådan ut som ger utrymme för både Svelands och Poirier Martinssons drömmar och livsprojekt?