Sanna Rayman
Tidigare jämställdhetsministern Jens Orback levererar i dagens DN ett antal nyktra slutsatser kring den svenska närvaron i Afghanistan, som han menar bör fortsätta, framför allt av skälet att ”afghanerna själva vill ha det så”, men också för att:
– Neutralitet är i dag närmast omoraliskt – vi måste sätta människorna i centrum och inte nationer. Man kan inte få göra vad som helst inom en nations gränser, säger Orback och syftar på talibanernas agerande mot oliktänkande och kvinnor.
Orback är oroad av de signaler som S-ledningen har sänt ut om att fullfölja den överenskommelse man ingick med De rödgröna och misstror det återkommande argumentet att också Olof Palme säkert hade velat ta hem den svenska styrkan.
Det jag inte begriper är varför Palme måste in i argumentationen alls. Ja, jag vet. Han är Gud för många socialdemokrater och Mona Sahlin gick inte med i S, hon gick med i Olof Palme. Men jösses liksom. NI är väl inte Olof Palmes kyrka heller?
Det är i alla händelser intressant att S-röster börjar höjas i Afghanistanfrågan. Socialdemokraterna har trots allt ett kongressbeslut på att stanna – ett beslut som Mona Sahlin efter valet har alla chanser att hedra efter att hon i den rödgröna överenskommelsen körde över sitt parti.
Inför den kongressen rådde inga tveksamheter från den socialdemokratiska toppen. Då skrev man (sid 73 i dokumentet):
”Det är tyvärr uppenbart att Afghanistan kommer att vara i stort behov av säkerhetshöjande och fredsfrämjande stöd under många år framöver. Utan detta kommer säkerhetsläget för afghanerna att förvärras och möjligheterna till biståndsinsatser att avsevärt försvåras, kanske till och med omöjliggöras. Utan internationell närvaro föreligger också en mycket stor risk att talibanerna återtag kontrollen över Afghanistan.”
Formuleringen är direkt lånad ur en tidigare motion av Urban Ahlin. Ingen tror att han eller Mona Sahlin har ändrat åsikt i frågan. Så varför fortsätta låtsas?
Vad hade Olof Palme gjort? Strunt samma. Nu är nu. Och nu är det ni.