Tony Blair i Stockholm: Visa inte bara medkänsla utan också erkänsla

I kväll har jag varit och lyssnat på Tony Blair, som är i Stockholm med anledning av att hans memoarbok kommer ut i svensk översättning. Bonniers var värd för en timslång övning på Grand hotel med Per T Ohlsson som samtalspartner till TB.

Jag måste säga att Blair är i god form. Han visar inga divalater eller i-vilken-jämra-håla-är-jag-i-kväll-fasoner. Han är närvarande och framåtlutad, uppenbart intresserad av att få publiken att förstå hur han har tänkt inför beslut och hur han resonerar.

I en högaktuell fråga – hur reformerar man ett parti som förlorar val på val – hade han inget annat än klarögdhet att erbjuda. Ett center-vänsterparti måste vila på både medkänsla och erkänsla, respekt för att människor har ambitioner och vill nå framgång, och alla politiska ledare som vill komma någon vart måste leva i sin samtid och förstå vad som driver människor. På en (Old) Labourkongress såg Blair plakatet ”inga kompromisser med valmanskåren”: det ser han inte som ett vinnande koncept.

Ibrahim Baylan och Carin Jämtin satt i salen. Jag kan bara undra vad de tänkte.

När det gäller stora reformer konstaterade Blair att processen följer ett evigt mönster: 1)Till att börja med säger alla att förändringsidén är hopplös och förfärlig. 2)Medan reformen genomdrivs är allt rena helvetet, och 3) När den är på plats undrar man varför man inte gick längre.

På den punkten bör såväl socialdemokrater som moderater spetsa öronen. Tyvärr var det glest med regeringsföreträdare i bänkarna. Tony Blair anses kanske besvärande högervriden…