Försvarsdebatt: Tidigare ÖB varnar för lyckta dörrar

Försvarsdebatten på ledarbloggen går nu vidare med ett inlägg av tidigare ÖB Bengt Gustafsson:

Officersförbundets ordförande Lars Fresker beskrev i en artikel på DN debatt (4/9) officerskårens missnöje med kvaliteten i försvaret. I det senaste numret av förbundets tidning återkommer han, nu också med resultatet av den enkät som låg bakom artikeln. Det mest anmärkningsvärda i artikel är dock följande mening: ”Politikerna bör vara tacksamma att Försvarsmaktens ledning inte protesterat högljutt utan lydigt följer i kopplet.”

En synpunkt som ett par medlemmar från kalla krigets militärledningar tidigare känt sig manade att framföra på olika sätt. Bland annat i Kungl. Krigsvetenskaps-akademiens Handlingar och Tidskrift för ett bra tag sedan.

Vår grundlag har genom att utesluta ministerstyre manat oss som i olika statliga myndigheter företräder fackkunskap att delta i den offentliga debatten intill beslut är fattat. Det är länge sedan en befattningshavare i försvarets ledning med kraft använt sig av denna demokratiska rättighet. Samtidigt som det är viktigare nu än tidigare av det enkla skälet att politikerna stängt in den parlamentariska Försvarsberedningen i Försvarsdepartementet, varför viktiga beslut i försvarsfrågan numera fattas innanför för allmänheten lyckta dörrar.

Med den gamla tidens Försvarsutredningar hade man remissförfaranden som ledde till debatter i den öppna demokratin, i vilka även sakkunniga kunde delta. Det senaste exemplet på konsekvenserna av den gällande ordningen är de nya principerna för personalrekrytering – avskaffandet av värnplikten, som av efterdebatten att döma inte ens den socialdemokratiska representanten förankrat hos sin partiledning.

Vad jag förstår var några sakkunniga i försvarets ledning också emot beslutet i frågan. Varför blev inte detta för framtiden viktiga beslut ordentligt diskuterat innan det klubbades igenom?

Kommer till exempel den insatsorganisation som försvarsminister Torgfors lovat oss verkligen att finnas beredd för insats 2004? Nej, helt enkelt därför att rekryterings- och utbildningsbehovet inte kommer att hinnas med i den ansatta utbildningsvolymen.

Har mot denna bakgrund frågan diskuterats om inte – i avvaktan på att den nu fastställda insatsorganisationen hinner byggas upp – försvarsmakten av beredskapsskäl borde fått bibehålla några mobiliserande värnpliktsförband ännu en tid. Det vet vi inte. För allt sker i tystnad.

Avsaknaden av luftvärnsskydd på våra fartygsförband borde också åtgärdas innan det kan kallas ett insatsförsvar. Likaså bör den oförklarliga avrustningen av Gotland göras ogjord som en utrikespolitisk åtgärd. Den så kallade solidaritetsförklaringen bör i första hand avse de svenskar som bor på denna ö. Till exempel borde det inom insatsförsvarets ram finnas ett stående luftvärnsrobotförband på Gotland för tidigt skydd av transporter inom vår stora del av Östersjön.

Är det en potemkinkuliss som Sten Tolgfors är satt att förvalta?

Bengt Gustafsson

ÖB 1986-1994

Tidigare debattinlägg: Johan Kihl m fl, Nils Björeman, Isabella Jernbeck, Rolf K Nilsson, Lars Ekeman och Stefan Ring, Allan Widman.